Novembernumret ute nu

När hösten kryper allt närmare fokuserar vi på ljus i vårt novembernummer. Vi lär känna vårt synsinne, undersöker varför vi mår bra av ljus och fascineras av fotografers val av ljus och vinklar. Tyske fotografen Matthias Heiderich pryder omslaget med en bild ur serien Systems/Layers II.

Läs mer ›

Matthias Heiderich skapar färgstarka grafiska fotografier till tonerna av mörk elektronisk musik. Numera har hans färgkombinationer blivit en del av hans varumärke.

Hur startade din fotografkarriär?
Jag började när jag var 27 år. Innan dess hade jag inte alls varit intresserad av fotografi. Jag ville bara jobba med elektronisk musik, men undan för undan blev jag också fascinerad av grafisk design och en väldigt grafisk stil inom fotografin, vilket också hörde samman med den musik jag gillar. Fotograferingen får mig att komma i ”flow states” där jag kan slappna av totalt och mitt sinne blir lätt, kanske var det därför som jag älskade fotograferingen från start.


MHeiderich-ReflexionenIII_08_2015

Är färger viktiga för dig?
Jag älskar färger och blir lätt nostalgisk av färgbilder. De påminner mig om min barndom och de tv-serier som vi brukade titta på. De påminner mig om 1970- och 60-talet som jag aldrig upplevt på riktigt. Jag önskar man kunde gå tillbaka i tiden! För att få bästa resultat föredrar jag att fotografera soliga dagar, använda färgfilter och justera färgerna senare i processen. Till slut blir de kombinationer jag använder en del av mitt varumärke, antar jag. Jag vill överföra värmen och den nostalgiska känslan som jag älskar men också tillföra lite obalans, en tvist, en kontrast, en känsla av isolering.

Vad fascinerar dig?
Alla fysiska objekt, ljud, känslor och minnen kan vara fascinerande. Personligen fascineras jag av obekväma känslor, som orsakas av konstiga situationer – jag pratar inte om rädsla, panik eller väldigt starka känslor – utan bara lite obekvämlighet mellan den harmoni som jag också gillar. Jag försöker ofta framkalla en apokalyptisk känsla i mina fotografier genom att plåta tomma platser utan människor. Att vara ensam på en offentlig plats kan skapa obekväma känslor, en känsla av isolering. Det fascinerar mig. Särskilt om känslan förstärks av musik. Jag brukar lyssna på mörk och experimentell musik när jag plåtar. Det hjälper mig att komma i rätt stämning.

MHeiderich-SystemsLayers_09_2015

Varför arkitektur?
Eftersom jag älskar linjer, symmetri, strukturer blir byggnader ideala för mig. Sedan jag började fotografera har jag insett att byggnader kan vara både vackra och intressanta. Och det finns många intressanta detaljer på byggnaderna omkring oss, även de fula. Jag ser om jag kan hitta detaljer som jag kan ta ur kontexten och skapa något nytt av, en artificiell kontextlös värld isolerad från resten – färgstark och tyst. Det är också en av anledningarna till varför jag aldrig har med människor i mina bilder. De är högljudda och distraherande och jag vill inte ha dem i mina fotografier.

MHeiderich-SystemsLayersIII_06_2015

Vad arbetar du med just nu?
Jag jobbar tillsammans med ett par andra fotografer med en utställning i Berlin som pågår mellan november och januari. Jag har också börjat jobba på mina andra bok som jag hoppas släpps under våren 2016.

MHeiderich-SystemsLayersII_015_2015

Text: Cecilia Öfverholm

Hoppingivande prefix och helhet

Äntligen, äntligen, äntligen något som inger ett glödande, kollektivt hopp för oss alla i arkitektur-, form- och designbranschen. Och för alla andra också för den delen. När utredaren Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör i Malmö, i Almedalen presenterade en läges­rapport för utredningen Gestaltad livsmiljö – en ny politik för nyss nämnda områden, fick det i alla fall mig att övertygas om att nu jävlar kommer det att hända bra grejer. Enligt Christer kommer utredningen fokusera på att öka områdenas relevans och stoltheten hos utövarna – vad sägs till exempel om statushöjande titlar som Riks­designer och Statsarkitekt på en ny myndighet rakt under regeringen! Vidare betonas arkitektur och design som något som formar det gemensamma, något som har mycket stor påverkan på utvecklingen av ett mer hållbart, jämlikt och tillgängligt samhälle. Han talade om gestaltad livsmiljö som en värdegrund, om vikten av att de politiska målen blir förståeliga, om att forskningen måste stärkas och staten vara förebildlig. Christer menade också att vi måste tydliggöra att arkitektur och design faktiskt löser problem och därför ska vara en naturlig del av dagens alla utmaningar. Och att detta skifte från artefakt till process ska förtydligas. Dessutom är branschutveckling vitalt – vi är ju bäst på hållbar stadsutveckling. Kan vi tillsammans göra en större exportvara av det? Kunskapsutvecklingen gäller även i skolorna där arkitektur och design tidigt bör ingå som ett naturligt ämne på schemat. Mitt i allt dissade han förslaget om en sammanslagning av Arkdes och Moderna museet, bra där!
    Kortfattat gav Christer en både tydlig och hoppfull bild av resultatet av över ett och ett halvt års slit av honom själv, tre sekreterare och fyra deltagarrika referensgrupper med en samlad branschkunskap som heter duga. Och inte minst deltagare från sex departement, vilket visar på insikten om områdenas tunga relevans.
När du läser detta finns utredningen förhoppningsvis rykande färsk att ladda ner. Läs den och håll tummarna för att den snabbt går igenom alla remissinstanser så att vi snarast och tillsammans kan börja förverkliga den nya politiken för arkitektur, form och design – hög tid att både kommunicera brett, konkretisera och gestalta!

Text: Susanne Helgeson

Designveckan är igång

I måndags kväll inledde vi på Tidskriften Rum Årets Rums designvecka med mingel på Wetterling Gallery i Kungsträdgården.

Läs mer ›

Vi valde att träffas i konstens rum för att bygga vidare på vårt senaste nummer där Konst just var temat. Passande nog var surrealismen ett centralt begrepp i Shana Lutkers utställning som visades samtidigt, berättade Simone Schmidt som är director på galleriet. Under kvällen kunde våra besökare och läsare även delta i ett one-to-one-performance av koreografen och dansaren Pontus Pettersson. Man kunde bli spådd! Och kön ringlade sig lång hela kvällen.

Jag, Frida Jeppsson Prime, pratade även med Rahel Belatchew om utmärkelsen Årets Arkitektur som hon och jag står för när vi i februari nästa år ska dela ut priset Årets Rum. Sammanfattningsvis kommer vi att ta ett mer holistiskt grepp detta år, och se till mer än yta och färdigbyggda projekt när vi letar bidrag att nominera. Nytt för i år är även att vi kommer att slå ihop Maktlistan med priset Årets Rum, naturligt blir därför att tala om och ringa in begreppet Inflytande när vi talar om "god arkitektur". Eller individer, koncept och annat vi vill framhäva i detta sammanhang. Så, fortsättning följer... Så länge kommer lite mingelbilder från gårdagen. Tack alla som kom!

Rum21_1500 Rum20_1500 Rum16_1500 Rum15_1500 Rum14_1500 Rum13_1500 Rum12_1500 Rum11_1500 Rum10_1500 Rum9_1500 Rum6_1500 Rum5_1500 Rum4_1500 Rum1_1500

 

Text: Frida Jeppsson Prime
Annonser