En arkitektonisk pinsamhet

”Vi gör något unikt”, utbrast en av kommunfullmäktiges ledamöter i Båstad när de sent 2014 beslutade att låta uppföra ett stationshus vid den nya dragningen av Västkustbanan genom kommunen.

Läs mer ›

Det problemtyngda bygget av järnvägstunneln genom Hallandsåsen hade då, med ett längre avbrott, pågått i inte mindre än 22 år, vilket borde ha givit tid för politiker och tjänstemän att fundera över hur tågresenärernas nya möte med Båstad skulle kunna gestaltas på bästa sätt. Ambitioner hade heller inte saknats, 2009 utlystes en inbjuden tävling om utbyggnaden av den nya stationen i Hemmeslöv. Vann gjorde Joachim Eble Architektur, som därefter också fick möjlighet att vidareutveckla sina tankar. På grundval av detta arbete gavs arkitekterna Krook & Tjäder uppdraget att ta fram ett planprogram, som godkändes i maj 2013. Båstads avsikt var att som komplement till den gamla samhällskärnan, cirka fyra kilometer bort, här skapa en ny stadsstruktur som skulle göra kollektivresandet attraktivt.
    Någon särskild stationsbyggnad hade man ändå inte funderat närmare på. Då det stod klart att Trafikverket enbart avsåg att förse den nya stationen med glasade skärmtak, reagerade kommunen dock resolut. I konsekvens med tankarna kring den nya stadsdelen började man tala om nödvändigheten av ett riktigt stationshus som en samlande symbol. Kommunens egen exploateringsingenjör hänvisade till de gamla, ståtliga järnvägsstationerna runt om i landet som ofta ritats av de bästa arkitekterna – en tradition han ville värna. Med tanke på de kvalificerade arkitekter som redan varit inne i det större projektet fanns också en god jordmån för att verkligen göra något i denna anda.
    Fortsättningen blev dock en annan. I stället för att engagera en arkitekt, gjorde exploateringsingenjören själv en skiss. Hans ville åstadkomma en parafras på den gamla järnvägsstationen i Båstad, uppförd 1885, men så som den i huvudsak tedde sig efter en om- och tillbyggnad genomförd 1897–1899 under överinseende av SJ:s chefs­arkitekt Folke Zettervall. Det var denna skiss som kommunfullmäktige hade som underlag när de fattade sitt beslut, som för att komma förbi kommunala upphandlingsreglerna också innebar att en extern aktör skulle uppföra stationshuset, men att kommunen sedan skulle hyra delar av det. För att omsätta skissen till bygghandlingar anlitades en firma, där den ledande kraftens främsta merit var att ha fungerat som platschef på ett större byggföretag i 40 år.

image2
    Resultatet blev därefter. Stationshuset stod visserligen färdigt i tid till invigningen av den nya järnvägssträckningen i december 2015, men utöver en ytlig likhet med den gamla stationen har den föga med denna att skaffa i fråga om det mesta som konstituerar god arkitektur. Förutom gestaltningen gör placeringen tvärs spåren, inte längs dessa, dessutom på ett betydande avstånd från perrongerna, att byggnaden ter sig vilsen i sammanhanget. I den enda publika delen av stationen, en mindre väntsal, kan man inte heller köpa eller visera sina biljetter ...
    Tala om en missad chans – istället för en märkesbyggnad för vår tid fick Båstad en arkitektonisk pinsamhet som inte relaterar till sin tid, sin plats eller sin funktion!

Text: Martin Rörby

Okonstigt

Hur konstigt kan det bli när mr Strange först bygger ett hus och sedan ger ut en bok om huset? Jag vet inte.

Läs mer ›

Men Riba tycker uppenbarligen inte att det är konstigt, utan premierar i stället det lilla huset och den tillhörande studion. Även American Institute of Architects Award UK har prisat bygget. Det är inte dåligt med tanke på att huset var Hugh Strange Architects allra första projekt. Det var med detta bygge man visade var skåpet skulle stå. För stort är det inte som sagt. Nästan lika litet som ett skåp (dock ett stort skåp eller ett stort dockskåp). Och om det gick, skulle tomten som huset står på kunna vara ännu mindre. Men minst av allt är ändå den lilla skriften som vi på redaktionen lyckligtvis har kommit över. Hur konstigt är inte det?

Strange_House_5x4_DG_03

    I förordet får vi oss en het dusch av arkitekt­klichéer staplade på varandra. Det är inte alls konstigt, det känns riktigt skönt att få frossa i dem. Och vi njuter även av mr Strange resultat. Huset flirtar inte med någon, hantverket går mot det industriella, utseendet är inte insmickrande, men huset är en tilltalande addering till London­gatans butiksstråk.

Strange_House_5x4_DG_06 Strange_House_DG_23
    Hugh Strange började med att köpa en butikslokal i området Deptford. Det var varken konstigt eller svårt att billigt komma över lokalen i det nedgångna området med både dåligt rykte och hög arbetslöshet (inte konstigt alls att dessa går hand i hand). I dag har han inrett lokalen till sin studio. På tomten bakom studion ligger i dag familjens boningshus i det som förut var en pub utan tak och dessförinnan en industrilokal. Byggnaderna talar numera samma språk och vi kan avundsjukt konstatera att vi själva gärna hade velat komma på idén. Inget konstigt med det.

Strange_House_5x4_DG_01 Strange_House_DG_12
    Den lilla skriften i A5-storlek på 80 sidor innehåller en essä av Ellis Woodman. Vi får reda på hur huset är byggt och under vilka förutsättningar. Vi får en rundvandring i materialmässiga, tekniska och estetiska aspekter. Och vi gillar det! En sparsmakat formgiven liten skrift som ger en enorm inspiration. Inte konstigare än så!

Text: Cecilia Öfverholm

Konsten att skapa kvalitet

Konsten att klaga konstruktivt, konsten att bli lesbisk, konsten att gömma Jesus i en

Läs mer ›

liten låda, konsten att höra hjärtslag, konsten att falla, konsten att döda en politiker, konsten att vara snäll, konsten att läsa statistik (är det samma sak som att vara snäll?) konsten att kartlägga ett land, konsten att ha sjukt låga förväntningar, konsten att bli något utöver det vanliga, konsten att flyga till Ö-vik (hmm undrar vad som är roligast: något utöver det vanliga eller flyga till Ö-vik?), konsten att avstå, konsten att berätta ... Ja! Det ska jag göra nu! Om boken signerad Dick Sandberg. Den handlar inte om konsten att angöra en brygga. Den handlar om konsten att tänka, prata och skapa kvalitet – och om konsten att bygga en badbrygga. Avsaknaden av just kvalitet var något som uppenbarade sig för Dick Sandberg under en deppig period i hans arkitektliv. Efter att ha läst Robert M. Pirsigs bok Zen och konsten att sköta en motorcykel växte insikten fram att det var just pusselbiten kvalitet som han inte hittade. Jakten på pengar överskuggade viljan till kvalitet. Känns detta igen från ditt eget arkitektkontor?
    Dick är en noggrann person. Han tar kvalitet på allvar, och han vill förmedla detta på sitt alldeles eget vis. Därför har han skrivit boken Architectura humanitas – och konsten att bygga en badbrygga. Vi på Rum gillar den! Och vi gillar Dick – han vill något med sin bok. Den handlar om tillblivelsen av svärfars badbrygga. En badbrygga svärfar önskade sig för att kunna fortsätta att ta ett dopp även på äldre dagar – kvalitet i livet. Det är gott nog som syfte och ämne för boken. Men själva projektet med badbryggan fick en mycket större roll än så. Dick Sandberg vill genom badbryggan och boken sätta fokus på hållbarhet och humanism inom arkitekturen. Vi hoppas att snart få se boken som en självklar del av kurslitteraturen i arkitektutbildningarna. För att citera Dick själv: ”Jag riktar mig till dem som söker en vision för att kunna gå i en ny riktning./.../ Jag anser att vi arkitekter måste formulera en ny vision inom vårt ämne, en vision som är större än den vi ser i dag. Vi måste skapa nya mål och vi måste forma nya verktyg för att nå målen. Arkitektens roll och mandat måste fördjupas och förnyas. Jag vill ta mitt ansvar och beskriva min vision om en arkitektur i mänsklighetens tjänst.”
    Boken är indelad i tre delar: Min syn på arki­tektens roll i samhället; Då, nu och framtiden; Checklistor (Det är den tunnaste delen. Kanske får vi se en fördjupning här i andra utgåvan, när den första snart är slutsåld!). Badbryggan får genomgående illustrera hur vi tänker kring jorden och dess resurser, återanvändning, tipping point, tillväxt ... Och i ett av kapitlen utvecklar Dick begreppen människan, platsen, resurstänkandet, sinnligheten, en byggnads liv, tidens betydelse, hållbarhet och kvalitet. Architectura humanitas – och konsten att bygga en badbrygga förpackar väl konsten att prata om det självklara – kvalitet i alla aspekter.

Text: Cecilia Öfverholm

Februarinumret är här

Maktlistan dominerar självklart vårt andra nummer i år. Är du själv med på listan i år? Med stolthet kan vi berätta att den för första gången i listans historia toppas av tre starka kvinnor! Nya tider, nytt ledarskap - vi ser verkligen fram emot denna topptrios gärningar under året. Vårt omslag pryds av Brian Wehrungs spännande fotografi.

Läs mer ›

deconstructed-3

Vi på Rum har följt Brian Wehrung under en tid och kan nu med stolthet publicera hans bilder både på omslag och i inlaga. Han är ingenjören från Ohio, USA, som älskar färger, abstraktion och minimalism. Nu väntar vi bara på hans stora genombrott!
 
Vad betyder fotografering för dig?
    – Jag gillar utmaningen med fotografins poseringar som inte finns i andra konstformer. Om du exempelvis är en konstnär som målar har du inga begränsningar när du skapar, det finns bara total frihet. Med fotografi är du begränsad av det faktum att du avbildar verkligheten, du fångar ljuset som reflekteras på ett objekt framför dig. Utmaningen ligger i hur du hittar kreativa vägar att arbeta med begränsningarna för att skapa intressanta bilder. Jag får en del av min tillfredsställelse när jag hittar nya sätt att se på gamla saker.
deconstructed-1

Hur arbetar du med färger?
    – Jag tycker att användningen av färger är det viktigaste elementet i mina kompositioner. De flesta av mina bilder är på olika objekt, byggnader, bilar … Jag letar efter enkla kompositioner som baserar sig på olika färger och ljus. Jag tenderar att se himlen som kanvas, som själva grunden, där de andra färgerna läggs till, och därför tycker jag bäst om molnfria dagar.

Var din period i New Mexico viktig i din utveckling fotograf?
    – Jag upptäckte att arkitekturen i New Mexico hade en helt annan färgskala och form. Byggnaderna var mer färggranna än på andra ställen där jag bott. De använde mycket grönt, orange och blått. De hade också en enklare formgivning, mer minimalistisk. Jag tror att jag hittade min estetik där och började se saker mer som en samling enkla former, och som också utvecklade min stil som fotograf.
deconstructed-8
Du är också ingenjör. Finns det någon likhet mellan att jobba som ingenjör och fotograf?
    – Jag brukar titta på de fysiska strukturerna, hur de är formade, konstruerade och hur de passar ihop. Jag tittar efter förhållanden mellan de olika objekten, och letar efter parallella linjer och förskjutningar, och de perspektiven är väldigt matematiska och ingenjörslika. Så min ingenjörsbakgrund formar, leder och möjligtvis begränsar mitt arbete.

Är de bilder vi visar i Rum typiska för dig?
    – Många av mina bilder tenderar att vara både abstrakta och minimalistiska. De brukar falla inom tre kategorier: de som är reducerade och baserade på samspelet mellan färg, linje och form; de som är abstrakta utan tydlig linje eller form; och bilder som är ytterligare behandlade digitalt och därmed ännu mer abstrakta. De bilder som Rum har valt faller alla inom den sistnämnda kategorin. Alla är arkitekturfotografier tagna i Palm Springs, San Diego och Las Vegas. Jag hade tittat på en del kubistisk konst och undrade hur det kunde översättas till fotografi.
deconstructed-7

Vad är viktigt när du väljer motiv och perspektiv?
    – När vi tittar på ett objekt, en byggnad eller en bil så ser vi ett komplext objekt konstruerat av en mängd enkla beståndsdelar, och vi uppfattar objektet i en kontext av dess fysiska förutsättningar och våra egna erfarenheter. Vad jag försöker göra med mitt fotograferande är att bryta dessa mentala kopplingar för att vi ska kunna se detaljerna i stället för helheten.

Arbetar du heltid som fotograf nu?
    – Jag har kvar mitt vanliga jobb som ingenjör och väntar på dagen då mitt stora genombrott som fotograf kommer och som kan göra mig rik och berömd!    

deconstructed-2

Text: Cecilia Öfverholm
Annonser