Om hur världen faktiskt ser ut

Jag har inte läst alla avhandlingar som under de senaste åren presenterats inom designforskningsområdet

Läs mer ›

Men jag har läst tillräckligt många för att dra slutsatsen att Karin Ehrnbergers är unik ur flera aspekter. Gällande ämne, tilltal, tillgänglighet och utformning. Och inte minst – gällande insikterna jag får. Om hur verkligheten faktiskt ter sig, om hur viktig vidare forskning inom det normkritiska området är och om att möjligheten till positiv förändring faktiskt är enklare än vad många kanske tror – förutsatt att fler designarbetare och producenter blir varse den.

Avhandlingen som Ehrnberger nyligen försvarade heter Tillblivelser. En trasslig berättelse om design som normkritisk praktik. Bara att ansöka om tillåtelse att skriva den på svenska kommer stora delar av den förhoppningsvis milsvida läsekretsen att tacka för. Att välja ordet trasslig (som bland annat refererar till ett citat av den feministiska författaren Roxane Gay) i en traditionellt humorbefriad, snustorr akademisk kontext säger också mycket om vad läsaren har att se fram emot. Liksom att redan på sidan två redogöra för att alla typsnitt som använts är ett resultat av kvinnors arbete och att genomgående bjuda läsaren på mycket personliga livserfarenheter. Genom detta förtydligar hon, gång på gång, sin ambition om nydanande grepp och forskningsresultat avsedda att nå ut brett.

Vad Karin Ehrnberger gör är att få oss att tänka genom att bjuda in till ett samtal om 
normkritisk design, vad det skulle kunna vara 
och hur det kan användas. Genom detta får hon upp läsarens ögon för hur normer styr design­arbetet och hur design reproducerar normer i samhället, det vill säga – skapar exkluderande produkter och tjänster. Detta eftersom det mesta, tillika innovationer, produceras för en vit, heterosexuell, fullt funktionell, medelålders man med medelinkomst.

Genom fem fristående projekt får läsaren stifta närmare bekantskap med hur Ehrnberger tänker och arbetar. Bland annat tydliggör hon hur ”manlig” respektive ”kvinnlig” design ter sig genom att designa en borrmaskin som en stavmixer och vice versa. I Androstolen för undersökning av mäns prostata designad utifrån kvinnors upplevelser av gynekologstolen, framgår det med all (o)önskad tydlighet hur eftersatt behovet av att ta kvinnors erfarenheter av stolen ifråga på allvar. Projektet Energy Aware Clock, ett nytt sätt att visualisera energiförbrukning i hemmet, påvisar energibolagens extremt normativa syn på lösningar som inte alls motsvarar kundernas behov.

Vad som dessvärre lade en viss sordin på den glada stämningen i samband med disputationen var dels att opponentens sövande malande stod i bjärt kontrast till energin i både respondent och avhandling. En kurs i muntlig framställning för att visa större respekt för sitt uppdrag, är mitt tips. Betydligt värre var dock vetskapen om det hat som Ehrnberger mött under både sin forskning och i samband med att avhandlingen uppmärksammades i media. Från män, inte sällan i en akademisk position. Ett sorgligt kvitto på att ännu mera forskning i det normkritiska ämnet är vitalt.

Sammanfattningsvis borde Karin Ehrnbergers Tillblivelse. En trasslig berättelse om design som normkritisk praktik läsas av alla verksamma i designbranchen. Inte minst för att bättre förstå hur det faktiskt ser ut. Dessutom bör den ingå i den obligatoriska litteraturlistan på alla designutbildningar. Från och med nu.

PS. Ladda ner avhandlingen från DiVA (Digitala Vetenskapliga Arkivet) och gå till ArkDesi höst där Karin Ehrnberger och forskarna Maja Gunn och Camilla Andersson är curators för en utställning om normkritik. Öppnar den 6 oktober.

Text: Susanne Helgeson
Annonser