« tillbaka

Alla talar om Bjarke

Text: Jonas Cullberg

Bjarke Ingels har blivit en av världens mest eftertraktade arkitekter med sin futuristiska design som strävar efter “hedonistisk hållbarhet”. Rum har träffat dansken i New York där hans firma BIG håller till på att rita om Manhattans Silhuett. 

En asymmetrisk pyramid i glas och rostfritt stål blänker till i det bleka vårljuset längs med Hudsonfloden i Hells Kitchen på västra Manhattan. Det är Via 57 West, en 32-våningsskyskrapa som nästan fyller ett helt kvarter och som inte liknar något annat i stadssilhuetten. Mitt i den brant sluttande fasaden finns ett stort hål i form av en skev rektangel med plats för innergården, en miniatyrversion av närliggande Central Park. På håll påminner huset om ett segel, eller kanske ett kraschat rymdskepp.

Via 57 West är den danska arkitekten Bjarke Ingels första färdigställda skyskrapa i USA, och att den fick ett udda utseende är inte konstigt. När Douglas Durst, en av New Yorks största fastighetsutvecklare, höll en föreläsning i Köpen­hamn 2006 presenterade sig den då 32-årige Bjarke Ingels med frågan ”Varför ser alla dina byggnader ut som byggnader?”. Durst blev nyfiken, började följa den unga danskens karriär och gav 2010 hans firma BIG– Bjarke Ingels Group – uppdraget att rita Via 57 West. Samma år öppnade Ingels ett kontor här.

BIG har en hisnande rad prestigeprojekt på gång. Det rör sig om sju stycken bara i New York, däribland 2 World Trade Center vid Ground Zero som ersätter en av de skyskrapor som förstördes den 11 september 2001 och The BIG U, ett barriär­system tänkt att skydda södra Manhattan mot stormar och översvämningar. I Mountain View, Kalifornien, designar BIG Googles nya huvudkontor med en budget motsvarande 18 miljarder svenska kronor, och i Washington har de hand om en lika dyr ombyggnad av delar av USA:s nationalmuseum Smithsonian. I arkitektvärlden har ingen klättrat snabbare än Bjarke Ingels. Han är en eller två generationer yngre än de stjärnarkitekter som brukar få designa den här typen av astronomiskt dyra projekt.

En taxiresa tjugo minuter söderut från Via 57 West ligger BIG:s ljusa, minimalistiskt inredda New York-kontor med drygt 200 anställda, högt upp i en skyskrapa i finanskvarteren vid Wall Street. Unga arkitekter med smala jeans och diskreta designsneakers sitter tysta framför sina datorer. Här ritar de det nya New York, med utsikt mot det gamla; genom fönstren syns en av stadens mest ikoniska byggnader, det neogotiska tornet Woolworth Building från tidigt 1900-tal, med dess kopparkupol. Väggarna hos BIG pryds av en lång rad inramade tidningsuppslag med Bjarke Ingels-intervjuer. Runt om i det öppna kontorslandskapet syns modeller av pågående BIG-projekt, en av dem byggd av vita Lego-klossar; det danska leksaksföretagets kommande ”upplevelsecenter” i dess hemstad Billund. Bjarke Ingels, kompakt som en rugbyspelare, med skäggstubb, lätt rufsig kalufs och en mörkgrå kostym över långärmad T-shirt, har just pratat inför en grupp arkitekturjournalister om BIG:s andra färdigställda byggprojekt i USA: Grove at Grand Bay, två höghus i Miami Beach som ser ut att skruva sig upp genom marken. Han slår sig ner på en stolsrygg i ett litet konferensrum, placerar sina Acne-skor med kardborreknäppning på dynan och plockar fram en tablettask med danska lakritspastiller.

– Vill du ha en Ga-Jol?

Det skandinaviska arvet är inte bara
påtagligt i Ingels godiskonsumtion utan också i hans första skyskrapebygge i New York. Han kallar Via 57 West för en ”courtscraper”, en blandning mellan typisk amerikansk skyskrapa och en ”courtyard”, en grönskande innergård av det slag som är vanligt i danska bostadshus. Det kan behövas. Via 57 West ligger inklämt mellan ett kraftverk och ett garage för sopbilar, i ett ganska glåmigt område med bilhandlare och någon enstaka strippklubb som grannar, men tack vare en massiv byggboom i New York har det blivit attraktivt för lyxiga nybyggen.

– Vi kom på idén att den europeiska inner­gården skulle fungera bra för att ge en fristad mitt i en hektisk stadsmiljö, säger Bjarke Ingels på sin danskklingande men grammatiskt perfekta engelska.

– Dessutom kändes det, med tanke på att det var vår första byggnad i USA, intressant att blanda arketypen av amerikansk urbanism, New York-skyskrapan, med arketypen av skandinavisk urbanism, stadskvarteret med innergård i mitten. Bjarke Ingels är arkitektvärldens största publik­friare, och det närmaste en popstjärna
branschen har. Idéerna är ofta spektakulära, Instagramvänliga och paketerade i ett medievänligt koncept, som danska Amager Bakke, en avfallsbaserad energianläggning där det sluttande taket består av en fullt åkbar skidbacke, eller hans ritning för det amerikanska fotbollslaget Washington Redskins nya arena, med en vallgrav där fansen kan paddla kajak. Samtidigt fokuserar projekten ofta på smart problemlösning och miljötänkande. I sitt manifest Yes is More från 2009 skriver Ingels om ”hedonistisk hållbarhet”: För att grön design ska fungera måste den höja livskvaliteten och vara mer njutbar än ett mindre miljövänligt alternativ.

– När det gäller miljöaspekter som energieffektivitet och att utvinna resurser av avfallsprodukter är det fortfarande ganska ineffektivt i New York jämfört med i Danmark. Jag tror att det delvis beror på att det har funnits ett överflöd av billig energi här, menar Bjarke Ingels.

Yes is More är skriven i form av en seriebok, och det var serietecknare som Bjarke Ingels drömde om att bli under uppväxten i medelklassvillan norr om Köpenhamn. Han började studera arkitektur på konsthögskolan KADK i Köpenhamn som artonåring, mest för att det inte fanns någon serietecknarutbildning. Under det fjärde året på utbildningen fastnade Bjarke för den holländske stjärnarkitekten Rem Koolhaas, fick en praktikplats på hans firma OMA i Rotter­dam och började arbeta där efter examen. När Time Magazine förra året utsåg Bjarke Ingels till en av världens 100 mest inflytelserika personer beskrev Rem Koolhaas, en av världens största nu levande arkitekturteoretiker, honom i presentationstexten som en helt ny typ av arkitekt som tänker fritt utan att tyngas av konventioner och traditioner: ”Bjarke är den första stora arkitekten som helt frikopplat yrket från ångest. Han kastade ut barlasten och svävade i väg.”

Bjarke Ingels lämnade OMA 2001 tillsammans med kollegan Julien De Smedt och
de startade firman PLOT, som de drev från sin gemensamma lägenhet i Köpenhamn.
Bjarke fick sitt internationella genombrott med tre bostadshus i den nya Köpenhamnsstadsdelen Örestad, där han lyckades skapa världsberömd arkitektur utifrån ganska alldagliga uppdrag med smal budget.

Det började med att PLOT fick i uppdrag av fastighetsutvecklaren Per Høpfner att rita ett bostadshus som skulle vara ”intressant, attraktivt, och riktigt billigt att bygga”. Resultatet blev två parallella byggnader, formade som ett V och ett M sedda uppifrån, med vassa triangelformade balkonger. Husen stod färdiga 2007 och blev en hit bland danska designfantaster. Samma år splittrades PLOT och Bjarke bildade BIG, som fick i uppdrag av Høpfner att rita en ny byggnad intill VM-husen med ett tillhörande stort fler­våningsgarage. Bjarke valde att låta det stora garaget fungera som grund för lägenheterna i det nya projektet. Dessa fick breda ut sig längs parkerings­husets sluttade tak som bildar en artificiell ”bergvägg”. Varje lägenhet har egna trädgårdar som får fasaden att påminna om en övervuxen sydostasiatisk tempelruin. ”Berget” i det platta landet blev färdigt 2008 och utsågs kort därefter till världens bästa bostadshus vid World Architecture Fair. Bjarke flyttade in, efter att ha bott en tid i VM-husen. BIG:s tredje projekt i Örestad blev det största: 8tallet, ett helt stadskvarter i ett hus som uppifrån liknar en liggande åtta, och där det är möjligt att cykla hela vägen från markplan till tionde våningen längs med den svagt lutande fasaden.

– En av våra filosofier på BIG är idén om ”pragmatiskt utopism”: I stället för att välja mellan det praktiska och idealiska stävar vi efter pragmatiskt utopisk arkitektur som gör det till ett praktiskt mål att göra världen till en bättre plats, förklarar Bjarke.

Det finns några återkommande designinslag i hans arkitektur: de förvridna geometriska formerna som i Via 57 West och Grove at Grand Bay eller de ojämnt staplade lådorna som finns i hans plan för 2 World Trade Center och BIG:s paviljong utanför Serpentine Gallery i London. Men Bjarke vänder sig mot idén att en arkitekt ska hålla sig med en personlig estetik. Han har hittat på begreppet BIGamy (en ordlek med bigami, tvegifte) för att beskriva sin egen (brist på) stil,
en attityd att allt är möjligt.

– Besluten om designen ska inte komma ur en besatthet vid en viss arkitekturstil, utan snarare utifrån kunskap och observation. Platsen, klimatet, byggreglerna, den sociala miljön och vad du vill göra av det hela spelar en viktig roll. Ideologiska gränser som inte fungerar med dessa idéer skulle ge nedslående resultat för alla. En definierande stil är på vissa sätt summan av alla dina hämningar.

”Pragmatisk utopism”, ”Hedonistisk hållbarhet”, ”BIGamy” – Bjarke Ingels har en förmåga att hitta på klatschiga koncept kring sina arkitektoniska utgångspunkter vilket har gjort honom till en eftertraktad talare på konferenser och en populär TED-föreläsare. Han har en talang för det som inom marknadsföring kallas för ”story­telling” – att skapa säljande berättelser kring arbetet. Men hans yviga stil och snabba framgångar får också kritik.

– Den vanligaste tvetydiga komplimangen som jag får är att jag är ”bra på att kommunicera”, vilket antyder att jag är dålig på att genomföra saker. För mig är det en styrka att det finns klarhet. Vi vet vad vi gör och det är därför vi kan förklara det. Att något är begripligt betyder inte att det är osofistikerat eller banalt. Det betyder bara att det är kristallklart. Och om du inte kan förklara någonting behöver det inte betyda att något är så fantastiskt att vanliga dödliga inte kan greppa det. Det kan helt enkelt betyda att det är obegripligt. Bjarkes teknikoptimism och marknads­föringstalang ligger helt i linje med start up-kulturen i Silicon Valley. Förutom ett lång­varigt samarbete med Google arbetar BIG med Hyperloop One, ett resekoncept utvecklat av it-entreprenören Elon Musk, som även ligger bakom elbilen Tesla och betalsystemet Paypal. Hyperloop One, som fortfarande är i experimentstadiet, kan enklast beskrivas som en uppförstorad version av gamla tiders rörpost: ett slags utsläppsfritt snabbtåg med kapslar för 6–8 personer som körs i en tub där luttrycket är extremt lågt, vilket gör det möjligt att komma upp i hastigheter på över 1 200 kilometer i timmen. Ett Boeing 747-plan går inte snabbare än 825 kilometer i timmen. BIG samarbetar med Hyperloop One om att designa kapslar och stationer till linjen i öknen mellan Abu Dhabi och Dubai i Förenade Arabemiraten som är planerad att öppnas inom de närmaste fem åren.

– Det är väldigt lockande att vara med i frontlinjen för ny teknologi, och särskilt när det gäller Hyperloop som kan ha en stor påverkan på hur vi ser på tid och rum i våra städer. Som du vet är det skandinaviska ordet för design ”formgivning”, att ge form till något som ännu inte har det. Att hjälpa till med den födseln är förstår otroligt intressant för en designer.

Framtidens städer kommer präglas av att de är renare än i dag, tack vara förarlösa elektriska bilar och andra innovationer, menar Bjarke, och tar upp den kombinerade skidbacken och kraftverket Amager Bakke som exempel. När det öppnar nästa år kommer taket prydas av en skorsten som puffar ut en vit stor rökring av vattenånga varje gång ett ton koldioxid förbränns.

– Förr var det nödvändigt med zonplanering eftersom man inte kunde ha ett kraftverk nära där folk bor. Då skulle de dö. Nu går det faktiskt att ha en offentlig park på toppen av ett kraftverk eftersom det inte är några föroreningar. Zon­tänkandet kommer att lösas upp och göra fram­tidens arkitektur mer hybridartad och intressant. Bjarke är en science fiction-fantast. Under gymnasieåren plöjde han William Gibsons och Philip K. Dicks böcker, som ofta kretsar kring framtidsvisioner där en teknisk eller social innovation vänt upp och ner på tillvaron. Men Bjarkes inspiration kommer från annat håll.

– Livet är redan tillräckligt intressant: de praktiska utmaningarna, logistiken. I stället för att låta arbetet formas av någon extern inspiration kan du, genom att titta noga på själva livet, skapa de mest intrikata skulpturala byggnader. Men visst, jag vill hitta sätt rotade i den redan existerande världen för att leverera byggnader som nästan ser ut som att de kommer från science fiction – som ett kraftverk med en skidbacke på toppen eller ett flerbostadshus där du kan cykla hela vägen upp till takvåningen. Det låter för bra för att vara sant, men de har byggts inom exakt samma parametrar som alla vanliga sorgliga lådliknande kontorshus och bostäder.

 
Annonser:
Annonser