« tillbaka

Arkitekter på riktigt

Text: Josephine Askegård
Foto: Arkitekter utan gränser

TEMA DEN NYA DEMOGRAFIN: Svenska Arkitekter utan gränser bildades 2006 och har omkring 100–150 medlemmar som är verksamma i projekt runt om i världen.

Vi läser ”Jag kommer att befinna mig i en liten by som heter Masanga som som ligger lite norr om mitten i landet, inne i djungeln ...”. Det är inledningen till en text av arkitekten Pi Hedberg som 2012 reste till Sierra Leone för att delta i arbetet med att utveckla en enfamiljsbostadstyp för lokal vårdpersonal till ett återuppfört sjukhus som före inbördeskriget var landets enda leprasjukhus.

Det är ett exempel på svenska arkitekters insatser ute i världen. Exemplen är lyckligtvis ganska många, men för organisationen Arkitekter utan gränser är verksamheten inget för den som tänker sig ett snabbt och spännande inhopp för att döva ett eventuellt begynnande och betungande dåligt samvete.

Nätverket Architecture sans frontières skapades 2006, för att stötta, bygga och sprida kunskap kring plan- och byggnadsfrågor. Den första avdelningen ASF-France bildades redan 1979 och i dag finns organisationer i omkring 30 länder som arbetar nationellt och internationellt för en hållbar och rättvist byggd miljö.

Svenska Arkitekter utan gränser bildades 2006 och har omkring 100–150 medlemmar. Liksom de övriga deltagarländerna är Sverige autonomt men har ansvar för att agera under The Hasselt Charter, de tio punkter som utgör en gemensam etisk grund. Där slås fast att människor som berörs av projekten ska vara involverade hela vägen, från projektering till slutresultat, och att samarbetsmetoderna ska vara demokratiska och kulturellt integrerande. Lokala traditioner kring byggnadsmaterial och arbetsmetoder måste respekteras, liksom förstås klimat och ekosystem.

Anna Olsson är stadsplanerare på Göteborgs fastighetskontor, och har tidigare arbetat internationellt för Sida. Sedan 2014 är hon ordförande i Svenska Arkitekter utan gränser.

– ASF-Sverige är inblandade i projekt i Indien, Kambodja, Kenya, Palestina, Tanzania och Uganda. Projekten genomförs i nära samarbete med lokala organisationer och söker med en hög grad av brukarmedverkan. Flera av projekten har initierats i samband med ett examensarbete inom någon arkitektutbildning. En förutsättning för att driva ett projekt inom ASF är att det finns en lokal samarbetspart. Det är också självklart att det finns ett rättviseperspektiv. Det ASF bidrar med är i första hand yrkeskunskapen, som arkitekter, landskapsarkitekter, planerare och så vidare, berättar hon.

Fokus ligger inte enbart, som man kanske tror, på arbete i fattiga och underutvecklade länder. Lokalgrupperna, som finns i Lund/Malmö, Göteborg, Stockholm och Umeå, har drivit olika typer av projekt i Sverige, bland annat en tävling om bostäder för hemlösa där syftet var utveckla metoder, strategier och konkreta projektidéer, och har arrangerat seminarier.

Många projekt berör barn och ungdomar, som Iremi kulturcenter i Georgien, förskolor i Kambodja och Green Canteen, en matservering i en skola på Zanzibar i Tanzania.

Den palestinska staden Hebron på Västbanken är en av världens äldsta städer, med en stadskärna av huggen kalksten. Sedan Israels ockupation 1967 har inflyttningar av judiska militanta bosättare, med stöd av israeliska arméstyrkor, förändrat staden med säkerhetszoner och vägar till bosättningarna, igenmurade portar och blockerade affärsgator, varpå hus överges och förfaller. Arkitekter utan gränser samarbetar där med Hebron Rehabilitation Committée, HCR, som värnar kulturarvet genom renoveringar av byggnader och uppgradering av infrastrukturen. Barnperspektivet är enormt viktigt i projektet och HCR har renoverat skolor och byggt lekplatser, en park i stadskärnan och ett barnbibliotek.

Vid Alnarps landskapsarkitektskola och arkitektskolorna i Stockholm och Lund har studenter gjort examensarbeten kring projektet och tillbringat lång tid i Hebron tillsammans med palestinska kollegor.

Arkitekter utan gränser deltar också i sommarens arkitekturbiennal i Venedig, i Sveriges utställning The Forests of Venice som invigdes i maj, genom projektgruppen Korogocho Streetscape. Projektet är inriktat på barn och unga i det fjärde största slumområdet i Nairobi, Kenya, och handlar om att ta hand om gaturummet som utanför hemmet är den vanligaste platsen för umgänge. Projektet arbetar med kopplingen mellan offentliga rum, demokrati och kultur och syftar till att förändra gaturummets användande och karaktär.

Anna Olsson berättar att man arbetar lokalt tillsammans med organisationen Hope Raisers Youth Group, skolor och flera andra lokala aktörer. Demokrati och de ungas medverkan och rätt till gaturummet är centrala frågor i Korogocho. Utställningen i Venedig diskuterar betydelsen av det kollektiva minnet kopplat till en plats, och hur virtuella mötesplatser kan understödja skapande av platsidentitet i en värld där stora förflyttningar av människor sker snabbare än någonsin.

Anna Olsson har själv arbetat med ett projekt i Odisha i östra Indien där ASF arbetar tillsammans med organisationen Society for the promotion of area resource centers, Sparc, kring boendefrågor och infrastruktur i flera urbana slumområden.

– I stället för att sträva efter att invånarna ska flytta är målet att förbättra boendet, där säker­ställandet av rättigheter till marken är viktigt för att kunna rusta upp områdena till trygga och sunda bostäder. Man fokuserar på vatten, som toaletter och vattenposter. Infrastrukturen är betydelsefull. Man försöker stärka demokratin, och Sparc är bra på dialog med myndigheter och andra viktiga aktörer i processen, berättar hon.

Hon återkommer till ”tvåvägsarbetet”, där båda parterna utvecklas i det gemensamma arbetet.

– Som svensk planerare lär jag mig mycket genom att delta i ett sådant här projekt.

En hel del av arbetet inom Arkitekter utan gränser berör information och vidare­utbildning för att förbereda deltagarna inför arbetet i ett projekt utanför den egna sfären, nationellt och kulturellt.

– Vi uppmuntrar våra medlemmar att ta del av utbildningen. Den är en förberedelse inför att åka ut och jobba i till exempel områden drabbade av naturkatastrofer, säger Anna Olsson.

 

Hon berättar att organisationen i viss mån förändrats över tid, och att kunskapsspridningen blivit allt mer betydelsefull.

– Vi besitter kunskap och erfarenhet som vi kan utnyttja, och försöker stötta upp, via nät­verket, när det kommer frågor.

Christine Tam, som är arkitekt i Stockholm, kom i kontakt med Architecture sans frontières när hon pluggade ett år i Paris under sin studietid, och gick en kurs som behandlade arkitekturfrågor i nödsitautioner, l’architecture d’urgence, inom utbildningen. Tillbaka i Sverige engagerade hon sig i ett av projekten som Arkitekter utan gränser är med och stöttar, i norra Tanzania.

Aids-epidemin har drabbat Tanzania hårt och många barn blir föräldralösa redan som mycket små; enligt Unicef bor omkring två miljoner av dessa barn på gatan. Målet är att bygga ett hållbart och självförsörjande boende för föräldralösa barn i ett land med stora problem med övergivna och föräldralösa barn. I planeringen ingår hänsyn till lokala förhållanden, vattenförsörjning, odling och byggnader som stimulerar barnen till aktivitet och kan ge möjlighet till utbildning och läkarvård. Projektet startades som ett examensarbete av två arkitekter som grundat arkitekt­kontoret Asante, och drivs tillsammans med bland andra den ideella organisationen Econef utanför Arusha, och Ingenjörer utan gränser.

Bland bidragsgivare i Sverige finns Konst­akademin och Sweco FFNS.

– Jag var i landet 2013, i lite mer än en månad. Vi var några stycken som byggde det första huset. Det var inte helt enkelt att få ekonomin att gå ihop eftersom det var volontärarbete, berättar Christine Tam.

Hon och ett tiotal andra medlemmar i Stockholm har startat en intressegrupp som träffas regelbundet och bland annat planerar för hur kommunikationen kring organisationens verksamhet kan ökas. Hon konstaterar att kunskapen om Arkitekter utan gränsers verksamhet kan bli större inom kåren och att informationsdelen av organisationen tillhör de viktiga områdena att utveckla.

Med en medlemsavgift på 300 kronor per medlem per år är Arkitekter utan gränsers ekonomi begränsad. Ett viktigt bidrag kommer från stödföretagen som betalar en summa baserad på antalet anställda.

Christine Tams arbetsplats, Jordens arkitekter, är sedan 2014 ett av de företag som gått in som stödföretag. Delägaren Johnny Andersson berättar att Christine Tams engagemang var en viktig länk till idén. Samtidigt som kontoret anslöt sig gav man privata medlemskap till alla medarbetare.

– Efter årets bokslut i augusti har vi kick off inför nästa år och då är tanken att vi ska hitta former för hur vårt deltagande ska se ut framöver. Vi vill göra något praktiskt och har funderat över var vi kan göra störst nytta, och inte bara betala en summa pengar. Idén är att engagemanget ska integreras i kontorets arbete, en möjlighet är att ta en del av den budgeterade tiden för tävlingar – som ju ofta görs utan arvode – och lägga på tid till Arkitekter utan gränsers verksamhet. Det blir ett sätt att prioritera, säger Johnny Andersson.

– Det finns flera fördelar, som vi ser det, det blir också ett sätt för hela gruppen att arbeta med ett gemensamt projekt. På så sätt ger det energi tillbaka.

St Catherines resurscenter, Uganda

St Catherines resurscenter i Uganda startades och fortfarande ägs av Anne Tinka som är grundare och ”director” för organisationen ”St Catherine vocational develoment project”. Resurscentret ska vara öppet för alla i Muhangaområdet och de omkringliggande byarna och delvis drivas i samarbete med Muhanga kommunråd. Centret ska göra det möjligt för invånarna att få tillgång till information inom olika områden så som ekonomi, politik och övrig samhällsinformation. Målet för Arkitekter utan gränser är att ta fram ett koncept och ritningar för en utbyggnad av St Catherine i nära samarbete med de drivande krafterna inom organisationen på plats i Uganda. Organisationen vill också vara delaktig i planerings- och byggprocessen.

Korogocho Streetscapes, Kenya

I Nairobi i Kenya ligger Korogcho slum. Här bor 80 000 invånare varav största delen är barn och ungdomar. Deras enda plats för aktiviteter är gatan. Korogocho Streetscapes är ett urbant laboratorium där olika aktiviteter blir verktyg i en stadsomvandlingsprocess. I samarbete med gräsrotsorganisationen Hope Raisers Youth Group arbetar AUG med barn och unga i utvecklingen av det offentliga rummet till en trygg, levande och demokratisk mötesplats.

Cambodia Kindergartens, Kambodja

Svenska AUG är partner till sin danska systerorganisation när det gäller planering, design och byggandet av två förskolor. Många förskolor i Kambodja är byggda i trä och kan inte stå emot det tuffa klimatet. Designprocessen har riktat in sig på att hitta alternativt material samtidigt som både naturlig ventilation och ljus ska finnas i husen eftersom tillgången på elektricitet är dålig.

Green Canteen, Tanzania

På SOS Barnby på Zanzibar behövs en ny matservering och ett nytt kök. I byn finns en skola för 1 000 elever med ett gammalt kök och en kantin dimensionerad för 50 elever. Green Canteen omfattar både den byggda miljön och att öka medvetenheten om matens påverkan på både människan och omvärlden. Målet är att barnbyn ska bli så självförsörjande som möjligt när det gäller energi, regnvatteninsamling och avfallshantering.

Återuppbyggnad efter naturkatastrof, Nepal

Denna grupp arbetar för att bygga kompetens bland arkitekter och planerare för att förebygga naturkatastrofer och göra insatser efter sådana katastrofer. Gruppen består av ett dussin medlemmar, varav några med lång erfarenhet av insatser i olika katastrofområden. Gruppen har tillgång till en stor mängd litteratur, bygger upp kontakter med yrkesgrupper i olika delar av världen och ordnar regelbundet kvällsseminarier i Stockholm om katastrofhantering.

Iremi kulturhus, Georgien

I Nukriani, en by med en hög arbetslöshet i västra Georgien, ingår AUG i ett projekt för mobilisering och delaktighet kring ett gemensamt mål; den framtida ombyggnationen och renoveringen av en sovjetisk teater, till ett allaktivitetshus, drivet av byns invånare.

 
Annonser:
Annonser