« tillbaka

Enligt barockens alla regler

Text: Katarina Andersson
Foto: Hampus Berndtson

Kanske borde fler arkitekter återanvända och sampla uttryck från andra epoker och verk, menar arkitekterna bakom orangeriet i vit krympplast i en barockträdgård utanför Köpenhamn. 

Mellan Köpenhamn och Helsingör, närmare bestämt i en ort kallad Holte, uppförde arkitekt och byggnadsmästare Lauritz de Thurah i mitten av 1700-talet sitt feriehus med tillhörande barockträdgård. I dag har den vita stenbyggnaden blivit konsthall och går under namnet Gl. Holtegaard. Den prydliga parken ingår också i utställningsutrymmet och här har ett objekt som sätter den barocka symmetrin ur spel tagit plats. Den tårtliknande skapelsen ser ändå inte malplacerad ut; innanför den vita plasten frodas citrusfrukter, i vad som är ett tillfälligt uppfört orangeri, ritat av Lenschow & Pihlmann och Mikael Stenström. I den tävling som Gl. Holtegaard utlyste för en serie temporära paviljonger i parken drog dessa unga arkitekter med ursprung i Norge, Danmark och Sverige det längsta strået. Uppgiften bestod i att koppla samman historia och nutid; om orangeriets former ser bekanta ut beror det troligen på att den romerska barockkyrkan San Carlo alle Quattro Fontane har fått stå modell för ritningarna.

Orangeriet är alltså resultatet av ett samarbete mellan Kim Lenschow och Søren Pihlmann, som driver arkitektkontor i Köpenhamn, och Mikael Stenström som är verksam i Basel hos Diener & Diener Architekten. Att valet av förlaga föll på just Borrominis San Carlokyrka, som uppfördes mellan 1638 och 1641, var inte avgörande, förklarar arkitekterna.

– Det hade i princip kunnat vara vilken barockkyrka som helst, men det verkade mer intressant att ta utgångspunkt i något som många känner till, en symbolbyggnad. Dessutom är San Carlokyrkan en fantastisk byggnad med en hel värld av former som enligt barockens regler ändå har en logisk förklaring i det att den är konstruerad utifrån enkel grundgeometri.

Francesco Borrominis kyrka är belägen i Quirinialen i Rom och är ett av de mest betydande arkitektoniska verken från perioden. Den begränsade yta som Borromini hade att arbeta med tvingade honom att tänka i nya banor och gav San Carlo alle Quattro Fontane dess karakteristiska utseende, med en struktur som bygger på cirklar och ovaler. Dessa återfinns tydligt i orangeriet, där en stålstruktur, målad med röd rostskyddsfärg, återskapar de geometriska formerna som sedan täckts med krympplast. När mörkret fallit framträder plantorna utifrån som silhuetter mot det upplysta orangeriets väggar. En stämningsfull bonus, då materialen inte valts utifrån sina estetiska beskaffenheter.

– Det är snarare på grund av materialens fysiska egenskaper och den symbolik som de bär med sig. Krympplast var ett material vi fattade intresse för just på grund av dess fysiska egenskaper och inte för att det har ett speciellt utseende.

Plastens främsta egenskap är att den krymper med nästan 40 procent vid uppvärmning. Den är framtagen i syfte att bilda en hinna runt maskiner och andra stora objekt, motståndskraftig nog att skydda dessa under till exempel transport.

– Materialet kunde själv skapa ett komplext formspråk under de rätta förutsättningarna. Genom att krympa plasten runt stålcylindrarna uppstod en sammansättning av former som kunde skapa en referens till barockens böljande formspråk.

Den enkla idén att ta en bit av barocken och bearbeta den med rationellt och industriellt bygghantverk hoppades man skulle framstå som både provocerande och sympatisk.

– Provocerande för att den liksom träder in på helig barockmark, men sympatisk för att den gör det med medel som är enkla och vardagliga. Om man vill kan man dra en parallell till musiken: När hiphoppen uppstod under åttiotalet började man att återanvända äldre musik genom att ”sampla” den och sedan klippa ihop det till helt ny musik med den tidens verktyg. Arkitekter borde kanske också lära sig att återanvända, eller ”sampla”, befintlig arkitektur i högre grad, förklarar arkitekterna.

Fram till den 18 oktober kan besökare till Gl. Holtegaard uppleva denna arkitektoniska sampling. Sedan fortsätter utställningsserien, som orangeriet är den första delen av, med två andra paviljonger: Menageri och Sceneri, även dessa föremål för tävlan.

Vad : Orangerie Var: Holte, Danmark Vem: Lenschow & Pihlmann med Mikael Stenström Färdigställt: 2015
 
Annonser:
Annonser