« tillbaka

Med magisk potential

Text: Mats Almegård
Foto: Cecilia Öfverholm

Förra året tog hon emot Stockholms Handelskammares stadsmiljöpris för sitt 
arbete med den Magiska trädgården i Nacka. Tidigare i våras rankade vi henne på plats nummer 20 i Rum:s maktlista bland annat för att hon alltid har vår gemensamma framtid i fokus. För närvarande genomför hon en förstudie tillsammans med forskaren Marit Widman kallad Den lekfulla staden. I den ska Amanda Larsson och Marit Widman fastställa ett ekonomiskt gångbart lekvärde som ska ligga till grund för att utveckla Fair Play Certificate – en kvalitetsmärkning av särskilt barnvänliga stadsmiljöer. Det är helt enkelt full fart när Amanda Larsson är med.

Vi möts på ett kafé på Södermalm i Stockholm. Nyss har Amanda suttit i ett träd och blickat in i kameran.

– Arbetsdagar som börjar med att jag får klättra i träd är mycket bra arbetsdagar, säger Amanda Larsson, ler och dricker lite av sin latte som står på bordet framför henne.
Förståeligt eftersom träden nästan alltid finns med i det hon gör. Med den magiska trädgården har hon skapat en lummig plats där barnen får utöva skogs-parkour, odla bär och grönsaker samt dricka sockerdricka från ett sockerdricksträd. Eller så kan de skriva önskningar om hur staden ska utformas – och lägga sin lapp i önsketrädet. Amanda har också arrangerat VM i trädkojebygge där olika arkitektbyråer fick göra upp om världsmästartiteln. Hennes aktivism började faktiskt också en gång i tiden med vad man får och inte får göra i träd.

– När jag var liten byggde jag alltid fågelholkar med morfar i Stockholmsförorten Högdalen. I hans generation var fågelholkar som graffiti – varje gubbe som byggde hade en egen som motsvaras av målarnas taggar. För mig, en unge från betongen var det underbart att vara med och bygga fågelholkar.
När allmännyttan omvandlades till bostadsrätter stötte Amandas morfar på motstånd. Styrelserna ville inte ha hans ”skräpiga” holkar utanför fönstren.

– Mina barn fick inte bygga holkar med morfar. Jag hade precis börjat göra workshops kring barnens rättigheter och såg potentialen. Vi började bygga fågelholkar i massor i ett aktivitetshus i Högdalen. De satte vi sedan upp för att retas. Men det fanns ett seriöst inslag också såklart. Fågelholkarnas vara eller inte vara blev en symbol för vem som har rätt att bestämma i staden. Dessutom kunde vi prata om flyktingbarnens situation utifrån flyttfåglarna. Samtidigt som barnens föräldrar gemensamt snickrade på aktivitetshuset Cyklopen fick barnen lära sig att bygga fågelholkar.
Amanda Larsson var på den tiden verksam inom parkleken i Blecktornsparken i Stockholm, men hade också börjat skapa egna workshopar för barn – som hon turnerade runt med. Parkleken var en viktig institution menar hon.

– Parkleken är bästa skolan i stadsplanering. Här hamnar vi alla när vi får barn – och vi pratar stadsmiljö. I detta nya skede i livet byter staden kostym. Man hittar platser man aldrig varit på och blir varse hur och var man kan och får röra sig. Var finns toaletter, vilken acceptans finns för de som ammar och så vidare.
Innan hon började arbeta på parkleken var Amanda projektledare på stiftelsen Retoy där hon lärde sig vad en social entreprenör är. Samtidigt var hon aktiv i olika aktioner mot utförsäljningarna av allmännyttan på kvällarna och anordnade exempelvis en ambulerande begravning av allmännyttan med massor av små spökhus som gravstenar och dödskallemålade gråterskor. När hon var redo att göra sin egen grej tog hon parkleksjobbet för att få dagliga filosofiska samtal om barn och staden med föräldralediga och för att kunna bygga upp Magiska Trädgården på Kvarnholmen under kvällar och helger. Hon är politiskt engagerad, ”men inte blockpolitiskt”.

– Yrkeslivet är ointressant utan aktivism. Jag tycker inte om att jobba om det inte finns förändringspotential, det vill säga en möjlighet att göra något bättre. Så känner jag idag. Jag kan göra nytta och vara den pusselbit som fattas när det handlar om att påverka politiker och byggherrar till ett mer hållbart tänkande som sätter barnen i fokus.

– Anledningen till det är för att jag är fri och inte vill göra karriär. Jag kan hjälpa folk på kommunen som inte är fria: de sitter i sitt system och kan inte ta vissa beslut och på samma sätt är det för byggherrarna. Mitt mål är enbart att det i slutändan ska vara bra för barn.

Efter några år med ambulerande workshop-verksamhet letade Amanda Larsson efter ett sätt att göra workshoparna för barn mer permanenta. Hon kom i kontakt med ett projekt i Nacka kommun, på Kvarnholmen – och efter att ha övertalat och övertygat fick Amanda och hennes Magiska trädgården flytta in i en gammal disponentvilla. I vår öppnar Magiska trädgården för tredje säsongen i rad. Där står som sagt ett önsketräd – där barnen själva kan skriva ner vad de önskar sig av platsen. Och det är något av ett signum för Amanda – att alltid lyssna på barnen. Hon har också ett projekt som hon kallar Magiska barnarkitekter från övärlden – och där är det extra tydligt. Inte nog med att de barn som ingår där (alltid olika, beroende på var och när – men hennes egna barn är ”omotiverat ofta med, det är lite orättvist men också praktiskt”). Dessa barnarkitekter är med och bedömer konstruktionen på trädhusen i VM – efter arkitektonisk höjd, säkerhet, tillgänglighet och magisk potential.

– Exakt vad det är, är såklart väldigt personligt. Alla tolkar det på olika sätt, men det är viktigt att arkitekterna får fundera på vad magi är. Det gör att man inte blir så begränsad av system, och praktiska detaljer. Barn har inte detaljkunskap och det är därför det alltid inträffar magiska ting när man har workshop med barn. De ser allt som möjligt.
Med ”sina” barnarkitekter har hon bland annat också besökt Slussen i Stockholm för att granska de förslag som kommit kring utformningen där.

– Vi skickade in barnens förslag. En del är kanske mindre realistiska som linbana till Djurgårdsbåtarna för det är så långt att gå. Men ta ett förslag som att de ville ha tredelat för gångbana, cykelbana och kickbikes/skateboardbana. Det är väldigt klokt eftersom både fotgängare och cyklister irriterar sig på barn som åker bräda.

När du håller workshops med barn – är det något de återkommande drömmer om i sin närmiljö?
– Att få vara ifred. Att kunna dra sig undan de vuxnas blickar. I trädkojor eller jordhålor. Det är faktiskt något som återkommer ofta.
Just nu arbetar Amanda Larsson och Marit Widman på en förstudie kallad Den lekfulla staden. Projektet syftar till att att utveckla en ekonomiskt mätbar lekvärdesnorm, som möjliggör för byggbransch och kommun att budgetera barns rätt till lek, utveckling och medborgarinflytande, lika lätt som väggar och glas.

– Idén till det fick vi via Fair Trade-certifieringen och att det går att prata om mjuka värden i en kommersiellt hård värld. Det har ju fungerat, så då borde det funka att prata om vikten av barns miljöer och barns rätt till lek med byggherrar också.
Med Fair Play Certificate är det tänkt att fler barn får sina behov av lek och natur tillgodosedda i staden.

– Just nu byggs det alldeles för små rastgårdar på förskolor till exempel. Det kommer att påverka studieresultat och hur barnen mår fysiskt. Barn behöver frisk luft. De behöver röra på sig. Det finns forskning på det. Men tyvärr byggs ett dåligt samhälle idag, på grund av att det ska vara ekonomiskt lönsamt. Vi vill visa hur mycket lek är värd rent ekonomiskt.
Förstudien ska vara färdig i sommar. Den kommer att presenteras under ett tvådagarsseminarium där både internationella inbjudna forskare och föreläsare samt politiker kommer att delta. Amanda hoppas på stor uppslutning – både från branschen, men också från vanliga personer.

– Det är viktigt att vara engagerad för sin stad. Det är också viktigt att alla som är det inte är politiker eller yrkesverksamma inom stadsbyggnad. Vi måste alla aktivera oss och bidra med åsikter.
I samband med seminariet blir det också Magiskt VM i Sandslottsbygge. I juryn finns givetvis Magiska barnarkitekter från övärlden. Och själv kallar sig Amanda Larsson inte för konceptutvecklare eller något annat koncist. Hennes titel är istället Magisk chef.

Vad betyder ordet ”magisk” för dig?
– Man är inte bara där man står. Man är också där dit ens drömmar flyger. Jag vill understryka en magisk potential – som signalerar förändring och när det gäller barnens titel: Magiska barnarkitekter från övärlden. Ja, för barn är en lång titel viktigare – den ger mer utrymme till drömmar och fantasier. Projektledare säger liksom inget mer än att allt som finns redan är på plats.

 
Annonser:
Annonser