« tillbaka

Personligt: Snarkitecture

Text: Richard Prime

Du har hört deras namn. Deras mystik har givit dig både ett och annat tankeveck i pannan. Men vilka är personerna bakom det hajpade New York-kontoret Snarkitecture? Tidskriften Rum har svaret.

Snarkitecture, grundat 2008 med bas i Brooklyn, kan med gott samvete klassa sig som ett av världens coolaste arkitektkontor. Eller konststudio, för den delen. Trots att de till stor del fortfarande ligger i barnavagga har de skapat en imponerande portfolio av installationer, rumsligheter och produkter som osar hög cool-faktor och noggrann intelligens – på gränsen till ouppnåelig för oss dödliga.

Grundarna, Daniel Arsham och Alex Mustonen, träffades under studietiden på Cooper Union – den förste som konststudent och den andre som arkitekt. År 2006 blev Daniel Arsham ombedd att göra en installation i Diors Los Angeles-butik och kopplade in Alex Mustonen som arkitektonisk rådgivare. Fortsättningen på den historien håller enligt duon på att skrivas i detta nu.

Mycket av Snarkitectures verksamhet härstammar från deras tidiga samarbeten och ett
ofta förekommande inslag är att projekten är platsspecifika och gjorda i material funna på den aktuella platsen eller i närheten. Därefter fördjupas konceptets konstnärliga aspekter, och med på ett hörn finns alltid en gnutta humor. Därav namnet Snarkitecture, då snarky betyder ”retlig” på engelska.

I Snarkitectures portfolio finner man spår av vad man skulle kunna kalla ett ”nordiskt angreppssätt”: en medvetet svart färgpalett och naturliga former, samt en känsla av balans och repetition. Något som gör verken mycket lätta att ta till sig som betraktare. Och samtidigt som varje projekt de tar sig an har en mångfacetterad diskurs invävd, så är kopplingen mellan betraktare, användare eller publik alltid central.

Med en konstnär av Daniel Arshams kaliber kreativt sammansvetsad med Alex Mustonens mer pragmatiska tankeprocess har arkitektstudion många fördelar när det kommer till att nå och interagera med sin publik. Det ger dem även ett mer liberalt tankesätt. Med en lista av fans och beundrare på den smärtsamt hippa änden av skalan, djärvheten att använda de enklaste formerna för att uppnå största möjliga effekt, samt den unika frånvaron av färg, är Snarkitecture möjligen Skandinaviens coolaste icke-skandinaviska studio.

 

Mycket av ert arbete innefattar upprepning av singulära objekt, former och en slags strikt geometri. Förklara hur och varför.

– Snarkitecture ämnar som oftast att ta sig an koncept och reducera dem till dess enklaste form. Det främsta målet är att fokusera betraktarens upplevelse till en enstaka aspekt. Sedan finns det alltid sekundära lager som kan skalas av och uppenbara sig efter hand.

 

Era produkter verkar utforska olika begrepp inom balans, vikt, erosion och ibland med inslag av utgrävning. Med tanke på att många formgivare i dag undviker fysisk handpåläggning, varför är detta viktigt för er?

– Inslagen av utgrävning är något som finns i Snarkitectures kärna – att låta arkitekturen utföra det oväntade. Erosionen som man ser i Shelve står till exempel i kontrast mot en strikt och exakt horisontal-linje. Det är i det giftermålet – mellan det exakta och kvantitativa, bredvid det oväntade och organiska – som dialogen existerar. Idén om att skapa något fysiskt kan vara väldigt belönande.

Ni säljer era produkter via er onlinebutik och det är tydligt att ni uppmuntrar en faktisk
användning. Hur viktig är dialogen med riktiga människor samt att ge dem en viss grad av insyn i Snarkitecturevärlden?

– Vi hoppas att våra verk genererar förundran och interaktion, och där är publiken eller användaren central. Tillgänglighetsfaktorn, vare sig det gäller en installation i stor skala eller ett litet objekt, är väldigt viktig för oss.

 

Ni var nyligen i Stockholm för att se ett av The Knifes sista framträdanden. Är det
korrekt att det skandinaviska attraherar er och återfinns även i ert sätt att arbeta?

– Jag har rest mycket till Skandinavien. Jag är halvfinsk. För mig finns det personligen något mycket meningsfullt i norr. Så, ja, jag håller med, säger Alex Mustonen.

 

Det är svårt att undvika att tala om er akromatiska palett. Förklara betydelsen av svart och vitt.

– Mycket av det kommer ifrån att betrakta befintlig arkitektur och arkitektoniska rumsligheter för att finna något signifikativt och för att skapa oväntade program. Om den befintliga arkitekturen har kulör är det absolut något vi kan replikera. Med Memorial Bowing, till exempel, är anledningen till att breven är orange att de redan var orange. Vi behöll en ärlighet mot det befintliga objektet för att det skulle bli något folk kunde relatera till. Vi är väldigt selektiva när det kommer till färg, men det räknas aldrig ur ekvationen av principskäl.

 

Hur klarar Snarkitecture av att behålla sin kreativa frihet när ni arbetar med kunder?

– Vi är så lyckligt lottade att vi får arbeta med kunder som ger oss total frihet.

Er portfolio inkluderar även verk av performance-kvalitet. Det måste vara befriande att ta design- och arkitekturbegreppet så långt att det även innefattar rörelsen av
en kropp.

– Det är viktigt för oss att kunna sväva fritt över gränserna mellan olika discipliner. Modevisningar, dansföreställningar, storskaliga installationer eller små objekt, att ha ett momentum är nyckeln till att arbeta i ett fält mellan konst och arkitektur. Vi tycker att performance-baserat arbete är mycket fascinerande och gillar att undersöka den större relationen mellan kroppen och arkitekturen.

 
Annonser:
Annonser