« tillbaka

Rulla till Oslo

Text: Cecilia Öfverholm
Foto: Robin Hayes

En lång, en kort, en lång. Mycket mer än så kan inte de flesta av oss när det kommer till morsesignaler. Men på Dark Arkitekter kan man mycket, mycket mer. 

sant. Man får säga att denna lag kom till i modern tid, även om det är nästan 40 år sedan, 1978, som skateboard­åkning blev förbjudet för att förhindra att norr­männen råkade ut för allvarliga olyckor. I dag ter sig omtanken nästan lite trevligt hemvävd samtidigt som den berättar en hel del om farorna som samhället stod inför då (jämfört med nu). Men vadå morse? Det räcker väl med att paragraferna skrivits på norska? Både ja och nej. Lagen togs lyckligtvis bort 1989 och i år, 28 år senare, invigdes den aluminiumklädda skateboardhallen i Volds­løkka, precis på gränsen till det stora friluftsområdet i Sagene i Oslo. Den räknas till en av Nordeuropas största och bäst specialiserade skejtparker. Förutom det arkitektoniska arbetet bakom själva byggnaden har skateboardhallen kommit till efter många år av idogt arbete av skateboard­åkare som bearbetat politiker och Oslo kommun. – Det är morsomt att hallen inte bara besöks av de klassiska skateboardåkarna, utan hit kommer allt från unga tjejer och föräldrar, till exempelvis en man jag träffade som var i 70-
årsåldern. Han hade börjat åka för fem år
sedan, säger Merete Hoff på Dark Arkitekter
som tillsammans med ett team ritat byggnaden. För att lyckas i sitt uppdrag har Dark Arki­tekter arbetat i team med aktiva skateboard­åkare. Till en början fick arkitektkontorets unga skejtpraktikant och en specialrådgivare i skejt­ande i uppgift att försöka kartlägga och förstå sporten, och sedan formades en användargrupp med 8–10 aktiva skateboardåkare som varit med och utvecklat designen under projektets gång tillsammans med Dark, landskapsarkitekterna vid Rambøll och Glifberg+Lykke/IOU Ramps som står för rampens formgivning. – Vår målsättning har hela tiden varit att synliggöra hallens funktion. Både utomhus och inomhus ska skateboardåkningen kunna upp­levas, säger Merete. Men morse då? På hallens gatuplan ligger entrén med en vestibul och ett kafé. Här är det meningen att även andra än skateboardåkare ska slå sig ner en stund för en kopp kaffe. Utsikten mot parken är öppen, liksom den är in mot skejtrampen. Här kan föräldrar som inte själva står på brädan, eller som följt sina barn till andra aktiviteter på den stora friluftsanläggningen, vänta och som sagt fika. – Och njuta lite av ljudet från brädorna,
säger Merete.

På sommaren öppnas kaféet upp utomhus och man kan sitta i solen under det utskjutande taket. Utomhus finns också en nylagd skejtpark, dock utan fantasifulla ramper. I stället ligger form­givningen nära den alldagliga gatan och parken, med alla dess kanter och andra hinder. Även om skejthallen är till för alla är den först och främst till för skateboardåkarna. Den upp­fyller internationella krav och är anpassad till olika discipliner inom sporten. Glifberg+Lykke/IOU Ramps har skapat organiska, spännande former för åkare på olika nivåer. – Det är mycket man måste tänka på i formgivningen. Dels ska banorna vara intressanta över tid. Det måste finnas en möjlighet att bygga nya banor. Det ska också finnas plats för start och stopp, det ska finnas ett flyt hela vägen och flera discipliner ska få plats: street, vert och bowl, säger Merete som också erkänner att det vore härligt med en egen bräda. I mitten av byggnaden ligger utrymningsvägen, vilket var trixigt att få till, men har med lite omtanke nu också blivit ett öppet galleri för allmänheten. På övervåningen finns rum för alternativa aktiviteter och medieanvändning. Här är det meningen att besökarna ska spela tv-spel, streama filmklipp och redigera egna filmer. Rummen kan också användas till seminarier och som besöksrum för skol- och småbarnsgrupper. Dark har arbetat med så få material som möjligt. Resultatet är en ganska rå byggnad med rena betongkonstruktioner och en fasad klädd i perforerad aluminium, i både mörk och ljus nyans. – Fasaden har nått en extra intressant nivå, säger Merete. Och ja, visst ja, morse. För den som är bevandrad i detta språk får fasaden några extra dimensioner. Här finns den gamla förbuds­lagens paragrafer från 1978 inpräntade i fasadens metallskikt, som skapar en mönster dedikerat till skateboardvärlden. Samma idé används även i kafédelen där språkliga skateboardbegrepp, -trix och -jargong översatts till morsesignaler.

Kategori: Idrottshal Projekt: Oslo skatehall Adress: Stavangergata 28, Sagene Arkitektkontor: Dark Arkitekter Beställare: Kultur- och idrettsbygg/varden entreprenør Yta: 2 300 kvadratmeter Årtal: 2017 Foto: Robin Hayes
 
Annonser:
Annonser