« tillbaka

Sprängkraft

Text: Anders Modig
Foto: Julian Charrière courtesy of Galerie Tschudi

Konstnären Julian Charrières arbeten om framtidens arkeologi tar sig ofta arkitektoniska uttryck – inte minst i fotoserien Polygon, där de nostalgiskt fläckiga svartvita fotografiernas surrealistiska multiexponeringar vid en första anblick får mig att undra om de är solariserade, eller rent av producerade med vattenskadade negativ räddade från en sophög.

Men jag inser att det måste vara något mer; jag kan inte slita mig från dem när jag får syn på dem på konstmässan Liste. Och de visar sig vara resultatet av en mycket mer sinister process: För ett knappt år sedan reste schweiziske Charrière till the Polygon of Semipalatinsk i Kazakstan, ett testområde för atombomber norr om Bajkalsjön. Här, 850 mil rakt öster om Paris, visade Sovjetunionen 1949 med en knall att de också behärskade ödeläggning per atomklyvning. Området användes aktivt fram till 1989; totalt sprängde det forna imperiet 455 nukleära laddningar med en sammanlagd sprängkraft mer än 2 500 gånger så stark som den i Hiroshima.
De 150 x 180 centimeter stora unika printarnas fängslande uttryck kommer varken av solarisering, dubbelexponering eller annan efterbehandling. Nej, Charrière har före framkallningen utsatt de exponerade mellanformatsrullarna för radioaktivt kontaminerad jord från den karga stäppen.
Motiven, råa betongmonoliter till synes slumpmässigt utslängda på ett gigantiskt fält, är av en alldeles egen typ av arkitektur: de är specialbyggda enkom för att testa byggnaders motståndskraft vid de fruktansvärda krafter som frigörs av nukleära bombvågor. Dessa solitärer blir ett slags väktare av hemlighetsmakeri, mänsklig galenskap och teknisk hybris. Byggnaderna blir också absurda minnesmärken över
   

det kalla krig som flytt – eller åtminstone regisserats om till nya polariserade globala scenarier. 28-årige Charrière, som studerat under Olafur Eliasson, sätter det hela i ett ofantligt mycket större tidsperspektiv. Han menar att Polygon pendlar mellan konst, vetenskap och fiktion, att det är en mystisk, nukleär plats som visar dystopisk estetik av en framtida arkeologi. Bilderna blir en dokumentation av vad som kallas The Age of The Anthropocene – en geo­logisk period formad av mänskliga aktiviteter. Sin unga ålder till trots har Berlinbaserade Charrière redan haft soloshower både på gallerier och institutioner i Frankrike, Tyskland och Schweiz. Under Art Basel-veckan ställdes delar av Polygon ut både av Galerie Tschudi på Art Basel, och av franska Galerie Bugada & Cargnel på Liste.
Jag slänger en sista blick på en av monoliterna på stäppen i Semipalatinsk. Det är något med estetiken som får mig att tänka på Påsköns väktare. Men där de senare står för en ostörd renhet som vi kämpar för att bevara, berättar fotot om en dystrare sida av mänsklighetens kreativitet. Och för att påminna publiken och samlarna om historiens autenticitet står på golvet en del av konstverket: ett blyrör som inkapslar såväl fotonegativet som radioaktiv jord.

Annonser:
Annonser