« tillbaka

Tillbaka till samtiden

Text: Kerstin Parker

“Alla har en hotellhistoria. Det kan vara om ett hotell som man har bott på, läst om eller sett i en film. Oavsett omständigheterna representerar dessa berättelser den unika ställningen som hotellet har i det moderna livet.”

Så inleds texten till utställningen Grand Hotel: Redesigning Modern Life på Vancouver Art Gallery som pågick från mitten av april till och med mitten av september i år. Den är en grundlig genomgång av hotellets olika typologier, historia och utveckling utifrån ett samhällsvetenskapligt, kulturellt och formmässigt perspektiv. Utställarna pekar på hotellet som en grundläggande byggnad i den moderna världen och som sådan speglar den trender inom konsumtion, resor och socialt beteende.
Med utgångspunkt i tio hotell och arkitekturtyper visas dubbeltydigheten mellan arkitektoniska koncept och byggd verklighet. Det första moderna hotellet var Tremont House i Boston, 1860-1890, som nästan såg ut som en bank eller regeringsbyggnad med kolonner vid entrén. Det var en lyxig miljö med stor reception och uniformerad personal, rum som gick att låsa och med badrum med gratistvålar.
Ett annat exempel från slutet av 1800-talet är Raffles Hotel i Singapore som för tankarna till en Agatha Christie-miljö i kolonialstil. Grand-hotellen i Asien och Afrika var starkt sammanlänkade med kolonialismen, och det som var karaktäristiskt var stora matsalar med välvda tak, fläktar, palmer och möbler i mörk teak.
The Flamingo Hotel i Las Vegas från 1950-talet, med sin överdimensionerade rosa neonskylt och replikor av rosa flamingor, blev ett uttryck för annan en lokal utveckling, i det här fallet med bilkultur och casinon.
Redan med Raffles går att urskilja ett slags ”stad i staden” då gästerna kunde ta del av kulturen i öst samtidigt som de befann sig i en trygg och komfortabel miljö. Hilton i Istanbul från 1955 bygger på en liknande idé, med sin placering en bit utanför staden. Genom de många fönstren på entréplan kunde besökarna blicka utåt samtidigt som de befann sig på ett tryggt avstånd. Hilton med sina räta linjer i vit betong varken smälte in i bakgrunden eller trängdes ihop med den urbana miljön utan blev istället ett distinkt, symboliskt landmärke.
En del hotell liknas även vid ett mikrokosmos där det privata och publika möts – något som Waldorf Astoria i New York från år 1931 blev ett konkret exempel på då det dessutom erbjöd permanent boende. Målet var inte längre att erbjuda en ersättning för de dagliga rutinerna utan snarare en ny modern verklighet. Hotellet, som när det öppnade var det högsta och största i världen, hade en samtida art deco-stil med kolonner i svart marmor och franska väggmålningar.
Imperial Hotel i Tokyo från 1887 var det första hotellet i västerländsk stil i Japan. Efter att det brunnit ned 1919 fick Frank Lloyd Wright uppdraget att uppföra ett nytt i formen av dess logotype I H. Kompositionen är strikt symmetrisk mellan hotellets inre delar. Det har en unik stil samtidigt som det uttrycker en respekt för den japanska kulturen och den naturliga miljön, ett grepp som känns samtida. En känsla av att vara före sin tid ger också SAS Royal Hotel i Köpenhamn av Arne Jacobsen från 1960. Det är en gigantisk glas- och stålkonstruktion i vars ytor himlen reflekteras och därigenom skapar en föränderlig och atmosfärisk effekt. Det schweiziska hotellet Therme Vals från år 1996 har likheter med SAS Royal på så vis att det framstår som utskuret ur berget och därmed integrerat i landskapet. Delar av taket är övervuxet av växter och ljuset reflekteras i stenarna och vattnet.

I det nutida hotellets arkitektur går det förstås att notera en hel del återkommande drag. Det tre år gamla Marina Bay Sands i Singapore beskrivs i termer av ”megastruktur” och ”megastorlek” och kan jämföras med Waldorf Astoria som en stad i sig. Det består av tre hotelltorn med en ”Sky Park” uppe på taket med ett observatorium, joggingspår, trädgårdar, restauranger och en oändlig simbassäng.
Men vid en studie av andra samtida hotell är det snarare en jordnära och hemliknande miljö som står i fokus. Det nyöppnade ACE Hotel Shoreditch i London ligger i en nytrendig stadsmiljö precis vid en kanal. Inredningen är spartansk med funktionalistiska drag. ACE i New York har en liknande inredning som ger en känsla av ett kreativt vardagsrum.
I svenska Koncepts Scandic-hotell kombineras olika stilar på ett liknande vis. Här kan enkla trägolv och ljust målade väggar möta färgstarka textilier, lampor och tavlor. Sammetsfåtöljer i plommonlila och grönt står mot en bakgrund av collage-prydda väggar. Lampor och trappor med industrikänsla bryter av mot matbord med guldyta. Caline Heiroth på Koncept som arbetar med Scandic-hotellen betonar att varje hotell är unikt och att de i en dialog med kunden utformar hotell utifrån olika målgrupper och platser.
- Scandic Continental vid den nya centralbanan är en nybyggnation vilket skiljer sig mot till exempel Grand Central som är beläget i en k-märkt byggnad från sekelskiftet. I Grand Central är både den urbana resenären och den moderna stockholmaren i fokus medan det hos väghotellet i Kungens kurva är ”på vägen”-kunden.
Caline Heiroth berättar om ett pågående projekt i Kiruna som är helt annorlunda:
- Här är Scandic ett nav för lokalbefolkningen och samtidigt ett hotell för de många internationella besökarna som vill se ishotellet eller göra rymdresor.
Ibland tar det extravaganta överhanden som i Göteborgshotellet Dorsia som har beskrivits som en mix av persiskt kungahus, Marrakesh och art deco med marmorbyster och sammetstextilier med mera. Och ibland ligger fokus på teman, som hos The Thief i Oslo med mörk och mystisk interiör, vilken anspelar på stadsdelen Tjuvholmen som tidigare var just ett tillhåll för tjuvar men som idag är Oslos hetaste stadsdel.
Den stora skillnaden mellan äldre och samtida hotell är dock inriktningen på upplevelser. Även om hotell som Raffles, Waldorf Astoria och Hilton i Istanbul måste ha varit häpnadsväckande på sin tid var de troligtvis inte ändamålet med resan, möjligtvis ett delmål. Med Treehotel vid Lule älv, Ion Luxury and Adventure Hotel utanför Reykjavik och Igloo Village i Saariselkä i Finland är det just hotellen som är resmålet. De erbjuder en spektakulär arkitektur som smälter in i ett storslaget landskap. Inget av dem är en stad i staden eller ett mikrokosmos utan snarare en tillflyktsort bort från det hektiska, urbana; istället för en ny modern verklighet återvänder vi till naturen, kanske för att hitta tillbaka till något som gått förlorat på vägen.

 
Annonser:
Annonser