David Fischer - Utflykt till verkligheten

David Fischer har två passioner i livet: cykling och fotografering.

Fotograferingen började på allvar när han var sjuk under en cykeltävling och inte kunde delta. Men eftersom han ändå ville vara med tog han en kamera och plåtade sina lagkamrater som körde loppet. Efter det sökte han in, och blev antagen, till School of Visual Arts i New York. Under studietiden arbetade han även som praktikant på anrika Interview Magazine där han mötte Steven Klein som han sedan arbetade som assistent hos. Det var där hans karriär tog riktig fart. I dag bor han i Berlin och publicerar och ställer ut sina porträtt av musiker och andra artister. Dessutom fotograferar han för företag som Adidas, Hugo Boss, Jil Sander och Levi’s.

1508-04-1252-66-69     

Förra året dokumenterade David Fischer konstprojektet Earthscore Specularium som ingick i utställningen Experiment Stockholm på Färgfabriken i Stockholm hösten 2015. Konst­nären Luis Berríos-Negrón arbetar med fysiska förnimmelser av det mångdimensionella. Han ville i utställningen utvidga begreppet ”växthus” som en mental, kolonial, materiell och fysisk enhet. Luis och hans fru Maria Kamilla Larsen och deras då ett år gamla dotter Freia Pilar bodde tillsammans med höns, ankor, fiskar och växter mitt i utställningen i ett kombinerat boende/växthus/social mötesplats. Ett inspel för att tillsammans med inbjudna gäster och utställningsbesökare debattera och diskutera nya boendeformer och experimentera kring idéer om framtidens boende.

– Det var ett rent sammanträffande. Jag bodde i Stockholm under hösten. Luis och jag är goda vänner sedan länge, så jag erbjöd mig att dokumentera processen, säger David Fischer.

1508-04-1072

Ni har arbetat tillsammans tidigare. Vad är det du uppskattar i ert samarbete?
– Luis och jag delar samma mix av realism och idealism. Speciellt med tanke på hur vi i dag separerar oss från naturen. Det här är ju ett välkänt problem som hänger kvar i diskussionen om klimatförändringarna. Jag gillar hur Luis utforskar och beskriver det i sin konst utan att bli nostalgisk. Bara för att saker kan ha ett praktiskt användnings­område, eller en mening, betyder det inte att de inte kan vara meningsfulla rent känslomässigt.

Finns det något fotouppdrag som tilltalar dig mer än något annat? Något favorituppdrag?
– Nej, inga särskilda preferenser. Jag tycker om fotografering. Sanningen att säga är det rätt irriterande att marknaden kräver en viss specialisering och att det inte räcker med att vara fotograf. Som det är nu tvingas man specialisera sig inom ett visst område om man inte ska bli uppfattad som för bred, eller värre: inte uppmärksammas alls.

1508-04-1205

Är det någon skillnad mellan att fotografera byggnader och porträttera människor?
– Jag närmar mig objektet på samma sätt, vare sig det är människor, byggnader eller vad som helst. Jag försöker förstå vad det är som fångar min uppmärksamhet och sedan översätter jag det till en bild. Specularium-projektet tyckte jag var som en rymdstation, både magisk, lite farlig och isolerad.

Vad är då skillnaden mellan ett intressant fotografi och ett som inte är det?
– Foton som försöker förklara något är oftast tråkiga. Som fotograf tror jag på att dela med mig av upplevelser, inte fakta.

1508-04-1201

Vad är den största utmaningen med arkitektur­fotografering?
– Att släppa geometrin.

Jag läser i Stil in Berlin att du gillar Dogma 95 – vad är det i detta filmmanifest som attraherar dig som fotograf?
– Nja, jag är egentligen inte så inne på Dogma, men jag kan relatera till sättet att skapa utrymme för något helt autentiskt i en artificiell miljö. Det försöker jag göra i mitt arbete också. Men jag håller inte med om att äktheten påverkas på grund av teknisk eller estetisk efterbearbetning. Anledningen till att jag redigerar mina bilder minimalt är för att jag inte tycker att det förbättrar mitt arbete. Om jag skulle tycka att det var meningsfullt skulle jag göra det.

1508-04-1092

I samma intervju nämner du den italienske paparazzofotografen Tazio Secchiaroli som en inspirationskälla. Vad är det i hans foto som fascinerar dig?
– Han var en mästare på att skapa utrymme för autentiska handlingar i konstgjorda miljöer. Han tillbringade mycket tid på filminspelningar, som väl kan anses vara själva sinnebilden för artificiella miljöer. Men han lyckades ta de mest personliga porträtt av superstjärnorna från film­erna där och då. Det finns en speciell känsla av närhet i några av hans bilder.

1508-04-1093

Var ställer du helst ut dina bilder?
– I det offentliga på något sätt. Om ingen tittar på dem existerar de inte.

Text: Mats Almegård
Annonser