Fernando Guerra

Det som först slår mig när jag blickar ut över fotografierna i olika storlekar som pryder väggarna på Fernando Guerras retrospektivutställning i Fundação Centro Cultural de Beléms enorma ”garagegalleri” Garagem Sul i Lissabon, är hur det här inte enbart rör sig om arkitektoniskt foto­graferande.

 Den 47-årige portugisen har under sin aktningsvärda, febrila uppåtspiralskarriär allt mer svarvat fram ett visuellt grepp som ger stort utrymme för människorna i, och vid sidan om, de byggnadsverk som han har anlitats för att dokumentera. En infallsvinkel som på ett sätt är självklar – för vem befolkar hus om inte människor? – men som samtidigt är allt för sällsynt i design- och arkitekturvärlden, där utställningar och magasin ofta blir väl sterila och opersonliga.

Få europeiska fotografer är i dag så prominenta inom arkitekturfotografi som Fernando Guerra, och här har både hans egen utveckling lagts fram kronologiskt, och konstformen som har utvecklats till ett eget fält, i egen rätt, under de senaste decennierna. Lägg därtill de tekniska framsteg som har gjort arkitekturfotografi till något helt annat 2017 än det var 1980. I en lång glasmonter genom utställningslokalen har man radat upp Guerras utrustning genom åren – från filmkameror till diaskannrar, och de drönare han ständigt använder i dag. Det är lika hisnande som bevekande att se förändringen, vilket även i viss mån avspeglar sig i fotografierna.

Utställningslokalen delas upp av ett antal gigantiska digitala skärmar organiserade utifrån teman som Exteriörer, Interiörer, Natt och Detaljer. Och nio av Guerras mest ikoniska bilder har projicerats upp på snäppet mindre LCD-skärmar med tillhörande hörlurar, där han förklarar tankarna bakom bilderna – och sitt tillvägagångssätt. Men mest intressant och avslöjande av trender inom arkitektur och design, är nog den långa raden av magasinsomslag med Guerras bilder.

Guerras förmåga att ”klä” byggnader och miljöer nära dem, har gjort att han omfamnats både av arkitekturvärlden och konstvärlden, och utställningens kurator Luís Santiago Baptista, 
tidigare chefredaktör på det portugisiska konst- och arkitektirmagasinet Arqa, har på ett mästerligt vis förklarat varför i sitt retrospektivutformande. Guerra har samma öga för liv som för byggnader (där det artificiella i en uppenbart ditplacerad roddbåt blir lika poetiskt som det artificiella i en fasad). Guerra lyckas gång på gång bygga broar mellan dessa – på ett sätt som få har lyckats med.

Fernando Guerra: A photography practice 
under X-ray, till 15 oktober 2017
Garagem Sul, Centro Cultural de Belém, 
Lissabon, Portugal
http://www.ccb.pt

 

Text: Erik Augustin Palm
Annonser