Hej, Robot

Det var länge sedan robotar var science fiction.

Framtiden är redan här, och vi har robotar överallt. Man kan också hävda att vi människor med våra smarttelefoner utgör en del av ett robotiskt system, om man använder den trestegsdefinition som används av Hello Robot. Design between Human and Machine på Vitra Design Museum som pågår till 14 maj: Datasamlande sensorer, intelligent tolkningsmjukvara och ställdon (actuators) som skapar en reaktion utifrån de två förstnämnda stegen.

Utställningen innehåller allt från den robotbyggda paviljongen Elytra Filament Pavilion till konceptuellt manipulativa, neurotiska robotar och fluffiga storögda säl-gosedjur, vilka gett positiva resultat inom vården. Ja, sinnlig njutning tas också upp, likaså R2D2 vars originalkonstruktion står i första rummet. Intressant nog är också utställningskatalogen formgiven av en algoritm skapad av Double Standards i Berlin.

Elytra Filament Pavilion är en av världens mest avancerade byggnader utförd med robotars hjälp. Den 200 kvadratmeter stora strukturen består av 40 hexagonala celler som är lindade med kolfiber och glasfiber, en vansinnigt komplex konstruktion inspirerad av fibrerna som utgör strukturen av skalet på den flygande skalbaggen elytra. Designerna och konstruktörerna, ett team från Institute for Computational Design på Stuttgarts universitet, har utvecklat en algoritm som utgör parametrarna för konstruktionen. Men sedan måste de lämna över ansvaret till industriroboten som utför en process långt bortom våra mänskliga förmågor. Förutom att introducera nya metoder och sätt att använda material, blir resultatet extrem lättviktigt – hela installationen väger bara 2,5 ton. Likaså förundras jag av robotens kostnadseffektivitet – den använder inte mer dyra kolfiber än nödvändigt för att skapa en stabil struktur. Helt klart ett steg bortom dagens homogena materialtänk.

Robotar – som fick sitt namn i en pjäs från 1920 av Karel Čapek – är bara ett verktyg. Men vad händer med arkitekter och arkitektur när allt smartare mjukvara blir öppen källkod och innehåller historiens alla byggnader och blir ett slags praktisk archipedia kopplad till 3D-skrivare och industrirobotar? Vad kommer det att göra för arkitekt-egot? Kommer arkitektrollen förändras till algoritmskapande? Jag tror inte det, men klart är att yrkesrollen förändras, och att vi måste diskutera hur vi ska förhålla oss till robotar och hur robotar ska förhålla sig till oss. Polariseringen utopi/undergång fungerar inte. Förhållandet till robotar måste få vara mer komplext än så, eftersom en robot kan vara både ”god” och ”ond”. Jag lämnar därför utställningen med de tänkvärda frågor som den direkt eller indirekt ställer: Hur ska vi förhålla oss till Amazons Alexa, som är ett praktiskt hjälpmedel samtidigt som allt vi säger sparas online? Vad händer med oss när robotar tar över våra jobb? Vill du att en robot ska ta hand om dig? Skulle du bo i en robot? Hur avhängig vill du vara av smarta hjälpare? Vill du bli bättre än naturen avsåg? Dessa frågor tydliggör att det bakom varje handling en robot utför alltid finns en ideologi. I förarlösa bilar blir det extremt tydligt. Ska bilen vid en potentiell olycka prioritera humana eller finansiella värden, eller ska den skydda passageraren? Framtiden är redan här – vilka värden vill du att robotbyggd arkitektur ska innehålla?

Text: Anders Modig
Annonser