Intryck ger avtryck

Frågan om hur arkitekturen bäst förhåller sig till naturen har klurats på i alla tider.

Ibland dominerar och manifesteras det byggda, ibland ska det osynligt och varsamt läggas till. Nuförtiden handlar relationen mellan natur och arkitektur inte så mycket om byggnader utan om långsiktig hållbarhet, om att inte skövla och tränga bort och hur vi bättre ska lyckas integrera oss med den. Och arkitektur och natur möts överallt. I städerna värnas nu det gröna, parallellt som vi letar lösningar för att återbefolka vår tömda landsbygd. Experterna är bra på att definiera tydliga kriterier för vad megastad och urskog är, men i lagren däremellan behövs ny kunskap om vem som bör rå över vem för att uppnå balans och uthållighet. Runt om i världen arkitekt-workshoppas och föreläses det för fullt om naturen som källa till välbefinnande och rekreation – men självklart främst som vår stora råvarufatabur. Hur ska vi planera för att lyckas spara så att jorden orkar härbärgera alla sina människor, djur och växter?

I somras fick ett brokigt gäng nordiska arkitektur- och designstudenter möjligheten att bli en del av och sätta sina spår i ett stycke vid­underlig svensk natur, då de under ett par intensiva juniveckor befann sig i Höga kustens storslagna naturområde, ett av Unescos 15 svenska världsarv, där himmel från hög höjd möter hav och där täta skogar skyddar det unika och rika djur- och växtlivet. De 15 studenterna deltog i arkitektur­festivalen Arknat som för första gången arrangerades i somras. De engagerade initiativtagarna, Jerry Engström, grundare av FriluftsByn, och Martin Björklund, byggnadsingenjör från Sweco Archi­tects i Örnsköldsvik, är nöjda och hoppas att festivalen blir återkommande. Målet är att ”på hållbara grunder vidareutveckla den lokala turismen i samklang med naturen” och förtydliga att arkitektur spelar en viktig roll i våra liv, både hur vi bygger, hur det ser ut och hur det anpassas i sin omgivning.

För studenterna inleddes veckorna med föreläsningar och exkursioner tillsammans med erfarna arkitektur- och naturkännare. Efter ett par intensiva dagar delades de in i tre grupper som fick i uppgift att skissa på vindskydd som de sedan fick konstruera, projektera och själva bygga upp av närvuxet trä. Ett placerades gömt i skogen, ett på hög höjd med utsiktsramp och ett precis invid strandkanten där de nu alla ger skydd för rast och vila åt Höga kusten-vandrarna.

Arknat är inget jättemärkvärdigt i sig, men blir en av många, välbehövliga ringar på vattnet som hjälper dagens naturovana varelser ut i naturen. För trots att människan ter sig liten som ett blåbär i den här vilda naturen, ger hennes fötter fortfarande på tok för stora avtryck på vårt klot.

Text: Matilda Stannow
Annonser