Konstens röst i staden

Sedan en tid tillbaka genomgår Göteborg stora förändringar inom stadsmiljön, men det mesta kretsar kring hårda värden, hur man ska dra vägar och bygga hus, broar och torn. 

– En stad är så mycket mer än det, säger Per Dahlström, intendent och projektledare för utställningen Stadslandskap på Göteborgs konstmuseum.
– Berättelser och minnen är lika viktiga i skapandet av stadens identitet och den här utställningen är en påminnelse om det.

Per Dahlström berättar om psykogeografi, om konstnärer som driver omkring i staden och gör betraktelser. Det handlar om att hitta platser som kanske först inte syns och att skildra det som inte går att ta på.


– I arbetet inför utställningen har vi inventerat vår samling och plockat ut det som har med staden att göra. Och Stadslandskap är verkligen en både träffsäker och gripande odyssé över berättel­ser, av konstens avstamp i historien fram till vår nutid samt av bilder i och av staden.

Det äldsta verket är en målning från tidigt 1600-tal av François de Nomé med titeln Fantasi­arkitektur. Det är fascinerande att målningen, som visar olika arkitektoniska stilar och för tankarna till scener ur Star Wars, är 400 år gammal. Den är ett slags framtidsvision, och inspirerade surrealisten André Breton. Från Fantasiarkitektur får vi ta del av många gestaltningar av staden fram till resans slut i utställningens enda verk som inte tillhör museets samling – S Camilla E Boströms gatukonst, som har utförts på plats. Gatukonsten representeras även av Carolina Falkholts Hand och Akays installation Robo-Rainbow.

Tidsperspektivet synliggörs genom QR-koder där betraktaren kan göra jämförelser med specifika platser i staden. Det är till exempel få skillnader mellan den nutida Kopparslagaregatan i Sarajevo och den som Sven X-et Erixon målade av för nästan 90 år sedan. Däremot är det svårt att se likheten mellan kuststräckan i Barcelona i Charles Cliffords fotografi från år 1860 och dagens plats där en fyrfilig motorväg drar fram.

En del av konsten i Stadslandskap ger uttryck för dystopi, såsom den nämnda målningen av de Nomé. Ett annat exempel är Jaakko Niemeläs belysta bro av ståltråd som rör sig; verket är egentligen skuggan på väggen. Vidare skulle vi kunna tolka Anders Kristenssons foto Advokater samhälls­kritiskt, då det ofta är tjänstemännen som får fatta de stora besluten för stadens utveckling. Och risken är att resultatet blir som i Carl Hammouds målning The Magnificent Scabs där skyskraporna står tätt och dess invånare kastar ut möblerna genom fönstren.

Andra verk i utställningen kan ses som dokumentationer över personliga minnen. Här är nog Louise Nevelsons skulptur Totem I det tydligaste bidraget. Skulpturen är uppbyggd av föremål som Nevelson hittat på gatorna på Manhattan och är typisk för hennes konst. Det finns ett helt torg på Manhattan med hennes skulpturer som är uppkallat efter henne, vilket är unikt i den annars så skulpturfattiga metropolen.

Utställningen Stadslandskap kan också beskådas utifrån, då en del av fasaden har öppnats upp. Kanske är det en del av konstmuseets strävan att för omvärlden visa vikten av minnen och berättel­ser när en stad är i förvandling.

Text: Kerstin Parker
Annonser