Lägg ner och starta om!

Förenen eder för tusan, och det snabbt. 

Allt för att kunna möta er omvärld och intressenter som en enda stark, enad designpart, i stället för som för nu – fyra pyttiga organisationer som kämpar för sina respektive överlevnader och slåss om ungefär samma pengar och engagemang. Fyra parter som har allt att vinna på att slå ihop sina taniga senor till gemensamma muskler. Och kom inte och säg att det är omöjligt – om viljan och insikten om nödvändigheten finns är allt genomförbart. Allt annat fortsätter skapa såväl svag- som otydlighet, kapital- och kunskapsineffektivitet.

Detta säger jag med kärlek och omsorg till Ewa Kumlin på Svensk Form, Robin Edman på Svid, Christer Ericson, ordförande i Design Region Sweden och Petrus Palmér på Sveriges Designer, som nyligen bytte språk och namn till Design Sweden, oklart varför. Syftet med denna sistnämnda organisation, grundad 1957, är att ”underlätta vardagen för enskilda designer inom alla områden och lyfta fram kraften i design för kulturellt och ekonomiskt värde”. Och det skulle ju både Svensk Form och Svid (som ”bröt sig ur” Svensk Form 1989) med lätthet kunna skriva under på – ”främja svensk 
design utomlands och i Sverige” respektive ”arbetar för att design ska användas i allt innovations- och förändringsarbete och för att sprida kunskap om designmetodiken i såväl privat näringsliv som offentlig sektor”. Och Design Region Sweden då – jo, de är ”ett nätverk med tvärdisciplinär kunskap som jobbar med designprojekt och -processer i verksamhetsutveckling på regional nivå”. Finfint!

Medan de flesta av oss fortsätter drömma om både ett designmuseum och ett tydligt manifest om hur designområdet i detta land bäst lyfts (något Svensk Forms styrelse borde ha tagit fram för länge sedan), kan vi blicka bakåt efter inspiration till en ny slagkraftig organisation. Minns du Design Center på Norrlandsgatan i Stockholm, som mellan 1984 och 1987 drevs som en försöksverksamhet med medel från Statens Industriverk? Svensk Form var huvudman och målsättningen var ”att främja god design av svenska produkter och de miljöer de framställdes och användes i”. DC skulle vara en aktiv mötesplats där designfrågor belystes från konsumentens, formgivarens, producentens, marknads­förarens, distributörens och samhällets synpunkt. Skippa för ett ögonblick den fysiska platsen och översätt den samlande tanken på en organisation med gemensamt kansli och fyra huvudben att stå på: bransch, samhälle, medlemmar och forskning.

Oavsett om det gäller industridesign, grafisk form, mode eller formgivning ska kunskapen finnas i personerna som arbetar där. Idel främjande, samarbetsivrande, internationaliserande, opinionsbildande aktiviteter med och för medlemmar, bransch och omvärld. Gärna ett digert bibliotek. Rådgivning, kontakt­förmedling, informations- och programverksamhet … Allt med hierarki och definitionsångest lagt åt sidan – tänk vilket starkt och tydligt kunskaps- och handlingsnav! Tänk vilken kraftfull och kompetent designpart, som till exempel Sveriges Arkitekter efterlyser i sina projekt om vårdmiljöer. En part som behövs när väl den nya Arkdes-chefen är på plats. Tänk organisationens kreativa chef som rätar upp leden, blåser liv i debatten, bär fanan högt och talar om vikten av och möjligheterna med design och dess forskning. Kort sagt – just do it, som Design Sweden skulle uttrycka det.

Text: Susanne Helgeson. Foto Arild Vågen
Annonser