Ut med konsten

Ut med konsten! var den träffande titeln på en utställning, med tillhörande skrift, på Göteborgs stadsbibliotek som pågick under september.

Den visade ett urval ur stadens 70-åriga offentliga konstsamling som består av nästan niotusen verk.

Syftet med Ut med konsten! var att visa upp den representationsverksamhet som Göteborg konst, vid Kulturförvaltningen, står bakom, att skildra det omfattande arbetet i att välja ut, köpa in och sedan placera ut konsten på offentliga arbetsplatser och utomhus, samt att spegla stadens konstscens bredd, vilket i sig är enhetens främsta uppdrag. Inför utställningen arbetade intendent Angelica Olsson och hennes kollegor intuitivt med att gå igenom hela samlingen. De verk som de slutligen valde ut följde tre huvudspår: lokalt verksamma konstnärer, internationell konst och de som kommit till Göteborg och senare haft stor inverkan på stadens konstscen. I den senare kategorin kan Endre Nemes, Leslie Johnson och Börge Hovedskou nämnas.

Nemes var föreståndare och Johnson (senare) rektor för Konsthögskolan Valand och de förde vidare sina konstnärliga uttryck och ett annat formspråk till sina studenter. Hovedskou, som hade varit med i danska motståndsrörelsen och kommit till Sverige på grund av kriget, startade Göteborgs konstskola och förmedlade också en, för tiden, annorlunda inriktning genom sin undervisning.

Ut med konsten! var en alldeles briljant utställning då den såväl påminner oss om konstens enormt viktiga roll i samhället som speglar både vår samtids och historias kulturella uttryck. Många av verken kan ses som symboler för stadens identitet, såsom Sara Lännerströms Volvomotor med ett dunkande hjärta, Mona Johanssons litografi över en innergård i Majorna – en bebyggelse som redan då verket skapades var på väg bort – och Synnöve Beskows stora olje­målning över varvet som då var levande.

Men i samma omfattning är Ut med konsten! en skildring av internationella strömningar och konstens föränderlighet, som till exempel Lenke Rothmans träkuber i en plexiglaslåda som rör sig och bildar nya mönster beroende på askens placering. Rothmans ”Det var en gång …” visar ett konstverk i process, som aldrig står stilla och att konsten, liksom livet, så ofta handlar om slump och sammanhang.

Utställningen satte även den offentliga konsten i blickfånget och hur den påverkar stads­bilden och stadens runt 250 kommunala arbetsplatser. I den tillhörande filmen säger Angelica Olsson att ett konstverk i exempelvis ett väntrum ger en annan upplevelse än om det beskådas i ett galleri. I väntrummet är konsten fråntagen sitt sammanhang och kan därmed ge utrymme för en friare tolkning. Utställningens film och skrift lyfter verkligen fram att konstens uppgift just är avsaknaden av en sådan, att den har en fri egen sfär och att det är en demokratisk rättighet att få ta del av den.

Text: Kerstin Parker
Annonser